Kan inte fatta det… Sharpe är redan uppe i 9,4 kg nu och börjar få sin vuxen päls, han har som små ulltussar på sidorna där valpfjunet håller på att släppa.  Benen har stuckigt iväg av en rasande fart, han ser så rolig ut när kroppen är liten och kort men benen är långa.. Precis så var det med Dacke när han var liten, det första man la märkte till som ändrades var benlängden.  Det ljusa börjar även försvinna lite i Sharpes päls och han börjar bli mer ”guldig” nu (så söt).

Det märks även på honom att han börjar tycka att trädgården är rätt tråkigt… Han vill ut och utforska världen, så har börjat ta lite korta promenader både ensamma och med varandra. Jag tycker det är rätt viktigt att träna hundarna var och en då och då. Även om de har roligast tillsammans så kan det vara skönt och behövligt både för dom och mig att bara vara ute utan den andra hunden. Jag har träffat många hundmänniskor som säger att de måste ta med sig den andra hunden med för den klarar inte av att vara själv . ”De” kallar det för svartsjuka, jag kallar det för separationsångest och det problemet vill jag absolut inte ha hos mina. Jag vill ha självständiga hundar som klarar av att vara ensamma och koppla av utan att den andra är där.  Givetvis är detta svårt och jobbigt nu då Sharpe är så liten men vi har gjort lite små övningar där vi ”särat” på dom och aktiverat dom en och en. Och de fixar det utan problem..

Senare i eftermiddag så ska vi besöka mormor samt åka till klubben för att Sharpe ska få träna passivitet och Dacke rallylydnad! :))




Skönaste sovställningen ever…