teamalcatazz

Ja jisses vilken helg det har varit.. I lördags var det MH på Ammys (Sharpes mamma) första kull. Var himla intressant att få se dom, alla utom en ifrån kullen kunde närvara så sammanfattningen blev ganska så ”komplett”. Det var så roligt att få se alla hundarnas reaktioner på de olika momenten, på ett sätt så var de väldigt lika som de samtidigt var olika. Fast jag tror mest på att olikheten hade mycket med mognaden att göra. Det är ganska så fantastiskt att få se att hundar ifrån samma kull kan mogna så olika och även ha olika personligheter.  Fast det är klart det vet man ju själv om man jämför med sina syskon, vi kommer ifrån samma mamma och pappa men är som dag och natt ibland. Vädret kunde dock varit MYCKET bättre än vad det var, regn, regn åter regn!

Sharpe var med ner med sin mamma och morfar i bilen och hade miljöträning samt lite mingel med de andra ägarna som har hund från första kullen. Sharpe är som hans uppfödare säger väldigt lik hans morfar så som han var när han var valp och växte upp. En annan kan ju inte annat än hoppas i så fall, för Sharpes morfar är en sådan härlig hund och individ en super duktig apportör! Det är hans mamma med, hon är så rolig och duktig med när hon väl vill. Så vi kan ju som sagt bara hoppas att han bevarar dessa egenskaper som han påvisar redan nu.

Igår så var det dags för B-prov  på Helgö första äventyret som en figurant. Det var oerhört roligt att få vara med och se de olika hundarna arbeta.  Somliga duktigare än andra, men tror de flesta hade en bra dag överlag. Vädret var helt okej, lite regn på morgonen men det gav sig sedan och till och med solen tittade fram. På våran station så var det fyra enkel markeringar, vatten, land, land och vatten. Sedan så var det ett sök område där fåglarna låg ”gömda”/utsprida.  Det var som sagt så intressant och se de olika hundarna arbeta samt de olika raserna, det var mestadels labradorer, sen var de några flatcoated och en golden som startade på söndagen. Jag har även fått tillfälle att träna kast med död fågel (mycket knepigt! Svårt att veta hur mycket man ska ta i). Man kan inte låta bli att tänka och längta tills man själv står där och ska starta med sin hund som man tränat upp. 

Det var även en del hundar som jag tycker startat för tidigt, det var en hel del slarviga avlämningarna ägaren till hunden fickdyka ner med händerna till fågeln för att den inte skulle hamna på marken. Samt att de inte bjöd upp bytet de hämtat utan de höll det ner mot marken vilket som resulterade i att ägaren nästan fick sätta sig på knä samtidigt som deras händer snabbt skulle fram för att fågeln inte skulle hamna på marken. Såg inte snyggt ut för fem öre, men där emot väldigt roligt! Haha
Sen vet jag mer än väl att hunden kan ha en dålig dag och det var en del unghundar som startar (de lever i sin egna värld ibland). Jag vet själv som sagt hur en hund är när den är ”tonåring” de kör sitt egna race och lyssnar inte MEN det hjälper inte att försöka bli arg och framför allt inte ”skrika” och kommendera hunden som en annan diktator. Lättare sagt än gjort men tålamod är det enda som hjälper. Dock vet jag även (tror inte det skiljer så mycket på hundar överlag) men vissa saker sitter hos hunden som man lärt in även om dom har lyset tänt men ingen hemma, till exempel avlämningar, en hund som alltid lämnat lugnt och fint i handen spottar nog inte helt plötsligt bara ut bytet för att de får för sig. Fast å andrasidan vad vet jag?! Men det var överlag duktiga hundar som var med och de jobbade på bra, så det var oerhört lärorikt att få vara med.  Och trög som jag är så föll polletten ner med vad skillnaden på WT och B-prov. Även om jag läst det hela vad de innebär så var det väl först igår som jag fick en ” ja just ja” upplevelse.

Väl hemma sen så tog jag med hundarna ner till gräsplanen med lite dummies. Dacke fick göra lite uppletande(sök) samt träning av höger och vänster. Sharpe hamnade på passivitet vilket inte alls är roligt. Han har börjat tycka så synd om sig själv när han inte får vara med. Så nu jäklar ska vi träna bort det, han är superduktig på att vara tyst och lugn när jag är med honom men lämnar jag honom vid en stolpe eller i bilen och tar med Dacke så tycker han att det är så synd om honom. Så nu ska vi backa några steg och börja om i passivitet träningen för att påminna det lilla pyret om vad som gäller och vad jag kräver av honom när han blir bunden.

Skam den som ger sig och som en mycket klok person alltid brukar säga:
”Det är bara att träna!”