teamalcatazz

Mycket har hänt sedan sist, jag och Sharpe har varit en sväng hos uppfödaren och tränat. Vilken dag! Så oerhört givande. Gjorde lite ”enkla” linjetag, ut, stop sök hemåt, markeringar, passivitet och givetvis stadga träning. Och gällande stadgan så tog vi nog hem alla pris, haha skulle skicka ut Sharpe på ett linjetag han sitter framför mig så fokuserad på att springa ut, jag gjorde mig redo in med pipan i munnen ställde mig in i position tog fram min hand och skulle precis säga ut när ordet FOT kommer ur min mun, Sharpe rycker till men sitter fortfarande kvar och inväntar fortfarande rätt kommando (UT). Jag tror jag dog av skratt, stackars lilla hund, där satt han och väntade och jag var säker att jag skulle säga UT men icke haha FOT var de som kom ut istället.. haha Aja lyckad stadga i alla fall han satt kvar och jag tabbade mig lite..
Annars var han super duktig Sharpe han jobbade på bra och försökte lyckas med det jag bad honom.  Nu gäller det bara att fortsätta träna dessa grunder och se om vi inte kan lyckas starta till hösten..
Efter att vi varit där så har vi tränat lite signaler och linjetag, som har gått super bra och nu när snön har töat bort så ska jag försöka ta mig tillfället till akt och utmana lite mer i miljön och försvåra för min lilla stjärna..

Dacke och jag har lagt i växeln för rally nu, träningen har ökat mer och mer och kontakten blivit bättre. Det är så lustigt med en hund som håller på att växa upp, man vet aldrig hur det ska gå. Vissa dagar är han som vanligt och är så duktig andra dagar får jag börja ”träna om” inkallning och stanna.  Men tre års åldern närmar sig och då hoppas jag polletterna hamnar på rätt plats, så att jag får min lön av allt detta arbete. Nu i vår så ska vi börja träna in momenten för fortsättningsklassen.  Var i väg igår en sväng vid klubben med ”Dackes töser” och tränade lite och att ha honom utan koppel gick så mycket bättre än med. Ganska sjukt att det ska bli så tydligt att det är där som känslorna/beteenden sitter i kopplet.

Vi har även haft en riktig tömma ut all energi och jobba med alla muskler i kroppen träningspass för ett par veckor sedan.  Selarna åkte på och jag kopplade fast dom i midjebältet sedan var det bara att arbeta fram dom till att börja dra sen var det igång. Och jisses vad det gick ibland, de var som två sträck och jobbade järnet medans jag gick bakom och höll tillbaka dem. Vi var helt färdiga när vi kom hem hundarna sov en bra stund och en annan var ganska så mör i kroppen med efter detta träningspass så det var en riktig ”win win”

I söndags var det dags för att damma av kunskaperna av rallyt för Dacke. Första varvet var som alltid ett ”bambi” varv men sen började polletterna att falla på plats och det tredje och sista varvet gick riktigt bra! En av mina kompisar hade med sig en super rolig bana med ett par vänster spiraler, enkelt slalom och massa svängar!  En svår bana eftersom att det var den första på länge men samtidigt en väldigt rolig sådan! 
Sharpe var med oss till klubben och hade passivitet i bilen medans Dacke tränade. Han har blivit bättre på att inte tycka så synd om sig själv när han är i bilen. Eller bunden vid någon stolpe, kan komma någon protest men inte alls som innan.
Testade även ett varv med Sharpe på rallybanan, haha! Han var duktig och försökte förstå vad jag ville att han skulle göra. Sen avslutade v idet hela med lite bus och passivitet.

Dagen efter så var vi inne i Alvesta och besökte stationen, åkte hiss och träffade massa ”gapiga” ungdomar tillsammans med rullväskor osv. Sharpe skötte sig galant på stationen och i vänthallen. Det var dock svårt att koppla av helt men han stimmade inte runt utan bara satt och kollade på allt folk och försökte följa ljuden som var runt om oss.  Han fick även väldigt mycket beröm både utseende och lydnadsmässigt av ett par som gick förbi oss (att jag blev en meter längre då!)

Dacke gjorde med ett utmärkt jobb på stationen tyckte det var ganska jobbigt i början och hade han fått som han velat hade han velat hälsa på ALLT och ALLA. När vi var på ”loftgången” så stannade jag och satte honom ner, stod och tittade på folket som gick förbi, vissa gick super bra andra tyckte han var väldigt jobbigt. Men som sagt han skötte sig ändå bra, vi passade även på att gå in i djuraffären och träna lite där hon som jobbade i butiken blev nästan lika glad som Dacke när hon fick hälsa på honom.. HAHA var ganska kul att se..

"Det är tröttsamt att träna med matte!"

 

Sedan förra uppdateringen när lyset var tänt men inte någon hemma så har det hänt en del saker. Vi har inte tränat så super hårt utan tagit dagen som den kommer och gjort det bästa utav den.. 

Dacke har börjat visa att han förstår vad jag vill att han ska göra när vi tränar apportering. Dock (unghund som han fortfarande är) så tar han sina sniff och kiss rundor ibland MEN inte lika ofta som innan.  Och nu när sen hösten/vintern är här så består våra träningar lite mer av allmän lydnad än apportering. Det är ju så tråkigt nu denna tiden på året, mörkt när man kliver upp och mörkt när man kommer hem. Så vad passar då inte bättre än att träna lydnad?  Jag har under promenaderna kört lite rallylydnad med Dacke och jisses vad han är på G!  Kanske vi borde anmäla oss till tävlingen vid lucia?

Sharpe och jag var nere och tränade med byns hundar förra torsdagen, han är så duktig våran nya stjärna, gör som man ber honom och bryr sig inte så mycket om andra hundar (än så länge). Vi tränade kontakt, inkallning och passivitet. Vilket var väldigt givande när det är massa andra hundar runt om som låter och stimmar. Han är även väldigt duktig på våra promenader, svävar iväg ibland men är så lätt att få tillbaka.

Nu på lördag så ska vi ha jaktträning med några från kennels hundar, Ska bli väldigt roligt att se hur han reder ut detta lilla Sharpe, han är väldigt duktig för att vara så liten som han är. Dacke ska där emot få stanna hemma på lördag och ha aktivering/mysdag med husse. Jag tror fortfarande mycket på att de ska få vara både ihop och ifrån varandra. Sen på söndag så är det medlems aktivitet på klubben.. Vi ska träna lite lydnad och fika efteråt så hoppas på en lyckad dag där med. Har vi tur med vädret kanske vi klämmer in lite apportering med..

Nu är det dags för en av deras favorit aktiviteter, en hopp och lek runda i skogen där matte försvinner lite då och då (så bäst att ha koll)..

Veckan som varit har bestått av en hel del berikning, bland annat: apportering, sök, lek och matberikning.

Gällande apporteringen så har Sharpe fått visa sina kunskaper och vi har utökat avståndet på enkelmarkeringarna. Han har än så länge påvisat en god stadga och klarar utan tvekan av att vara passiv även i stökiga situationer. Dacke har pendlat från att vara 100% på G till 65% på Ö, fast det har inte spelat så stor roll. Visst att när han är 100% så blir jag super glad och stoltast på jorden medans när han är på 65 % Så tänker jag ”Åhh! Suck, gör om och gör RÄTT!” sen vet jag inte om det är för att jag har vant mig (gällande hans beteende) eller att jag skaffat mig mer tålamod. Men i vilket fall så har vi vuxit tillsammans som ett team alla tre..

Sökområdena har blivit lite större och varieras med godis och dummies alt. bollar.  Sharpe  fungerar som en klockan när han vet vad han ska göra, han behöver en liten påminnelse innan varje start av sökning att det ligger något ute på det området som jag nyss var på.  Och lika så gällande Dacke, jag brukar göra en retning (få uppmärksamheten över att jag har något) och sen kastar eller så släpper jag det, går tillbaka och skickar.  Efter att gjort denna övningen så utökar vi svårighetsgraden, antalet saker att hämtas ökar och området blir större.  Denna ”gren” är något som båda mina hundar älskar, de får springa som ”idioter” och leta efter saker som jag har slarvat bort och nu vill ha tillbaka. 

Frukosten kom på äggflak med tidning över.. 

 

Godisletande på gärdet. 

 

Även om man inte kan/borde jämföra Dacke och Sharpe så går det inte att låta bli..
På ett sätt så skiljer de sig som dag och natt samtidigt som de är kopior i vissa lägen. Båda är ju retriever så det där med att bära är ju något som de båda inte kan leva utan. Gällande lydnaden så är Sharpe lika duktig som Dacke var i den åldern (6 månader). Så jag kan ju bara hoppas att Sharpe fortsätter på denna stigen och blir som Dacke lydnadsmässigt. När vi satt gränserna (vad som är rätt och fel) så har Sharpe lärt sig lika snabbt som Dacke, man har bara behövt säga till ett par gånger sen sitter det där att det ”inte är okej”.  Sen Har ju Sharpe något som jag önskade att Dacke hade mer, ett tydligt OFF-läge. Sharpe har så lätt för att bara sitta tyst och glo(inte behöva jobba) medans Dacke har så mycket svårare för detta. Trots att han är en retriever så har han inte fattat att han ska vara tyst och kunna stänga av snabbare än vad han gör. Sen så ska man knappt förvänta sig detta nu i hans mentalstånd även om jag knappt törs säga det så kanske att det börjar ljusna lite. Men som en klok man sa i helgen ”ljuset i tunneln kan lika gärna vara tåget som kommer”, så man ska nog inte ropa hej fören man hoppat över ån.

Det känns som om jag skryter när jag berättar om mina hundar, men jag är oerhört stolt över dom. Mina hundar är givetvis inte felfria, men när de gör ett jobb/en uppgift och kanske inte utför den felfri men ändå lyckas, så har vi som team ”vunnit”, för vi fixade det tillsammans. Trots att Dacke är i sin period så skulle jag aldrig lämna honom hemma eller byta ut honom för det. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så kan han reta gallfebern på mig MEN han är en av mina bästa pelare i livet. Vi är ett oerhört bra team ihop och när han väl förstår vad jag vill så gör han oftast allt han kan för att se/göra mig glad.  Vi har fortsatt att dela på hundarna här hemma, dels för att de ska få ”stå på egna ben” samt att för att Dackes ”dumheter” inte ska smitta. Jag måste medge att jag är/varit lite chockad över hans beteende i vissa lägen, saker som han ALDRIG gjort tidigare har han vid enstaka tillfällen gjort nu. Han hade vid ett tillfälle en konsert i bilen när jag var ute och gjorde en sökruta och slängde ut dummies. Efter att vi haft lite delade meningar om vad tyst och lägg av betyder så lyckades jag till slut få honom att sluta låta och uppföra sig som jag önskade.  Det svåra när det gäller hundlydnad är tålamod.. Ingenting kommer gratis, utan man måste arbeta för att få fram det resultat man vill ha.  Det känns som om vissa hundägare tror att de ska via postorder senare kunna beställa ett USB minne med lite data som gör valpen/unghunden/hunden till en ”färdig” hund. En hund gör alltid bara det som den får fördel i att göra. Vissa säger att hunden inte blir det man göra den till, jag kan till viss del instämma med detta, man kan inte alltid styra hur hunden blir, MEN du kan försöka påverka den lydnadsmässigt och på det sättet styra lite mer över vissa beteenden.

Sharpe aka. långben..

Ja jisses vilken helg det har varit.. I lördags var det MH på Ammys (Sharpes mamma) första kull. Var himla intressant att få se dom, alla utom en ifrån kullen kunde närvara så sammanfattningen blev ganska så ”komplett”. Det var så roligt att få se alla hundarnas reaktioner på de olika momenten, på ett sätt så var de väldigt lika som de samtidigt var olika. Fast jag tror mest på att olikheten hade mycket med mognaden att göra. Det är ganska så fantastiskt att få se att hundar ifrån samma kull kan mogna så olika och även ha olika personligheter.  Fast det är klart det vet man ju själv om man jämför med sina syskon, vi kommer ifrån samma mamma och pappa men är som dag och natt ibland. Vädret kunde dock varit MYCKET bättre än vad det var, regn, regn åter regn!

Sharpe var med ner med sin mamma och morfar i bilen och hade miljöträning samt lite mingel med de andra ägarna som har hund från första kullen. Sharpe är som hans uppfödare säger väldigt lik hans morfar så som han var när han var valp och växte upp. En annan kan ju inte annat än hoppas i så fall, för Sharpes morfar är en sådan härlig hund och individ en super duktig apportör! Det är hans mamma med, hon är så rolig och duktig med när hon väl vill. Så vi kan ju som sagt bara hoppas att han bevarar dessa egenskaper som han påvisar redan nu.

Igår så var det dags för B-prov  på Helgö första äventyret som en figurant. Det var oerhört roligt att få vara med och se de olika hundarna arbeta.  Somliga duktigare än andra, men tror de flesta hade en bra dag överlag. Vädret var helt okej, lite regn på morgonen men det gav sig sedan och till och med solen tittade fram. På våran station så var det fyra enkel markeringar, vatten, land, land och vatten. Sedan så var det ett sök område där fåglarna låg ”gömda”/utsprida.  Det var som sagt så intressant och se de olika hundarna arbeta samt de olika raserna, det var mestadels labradorer, sen var de några flatcoated och en golden som startade på söndagen. Jag har även fått tillfälle att träna kast med död fågel (mycket knepigt! Svårt att veta hur mycket man ska ta i). Man kan inte låta bli att tänka och längta tills man själv står där och ska starta med sin hund som man tränat upp. 

Det var även en del hundar som jag tycker startat för tidigt, det var en hel del slarviga avlämningarna ägaren till hunden fickdyka ner med händerna till fågeln för att den inte skulle hamna på marken. Samt att de inte bjöd upp bytet de hämtat utan de höll det ner mot marken vilket som resulterade i att ägaren nästan fick sätta sig på knä samtidigt som deras händer snabbt skulle fram för att fågeln inte skulle hamna på marken. Såg inte snyggt ut för fem öre, men där emot väldigt roligt! Haha
Sen vet jag mer än väl att hunden kan ha en dålig dag och det var en del unghundar som startar (de lever i sin egna värld ibland). Jag vet själv som sagt hur en hund är när den är ”tonåring” de kör sitt egna race och lyssnar inte MEN det hjälper inte att försöka bli arg och framför allt inte ”skrika” och kommendera hunden som en annan diktator. Lättare sagt än gjort men tålamod är det enda som hjälper. Dock vet jag även (tror inte det skiljer så mycket på hundar överlag) men vissa saker sitter hos hunden som man lärt in även om dom har lyset tänt men ingen hemma, till exempel avlämningar, en hund som alltid lämnat lugnt och fint i handen spottar nog inte helt plötsligt bara ut bytet för att de får för sig. Fast å andrasidan vad vet jag?! Men det var överlag duktiga hundar som var med och de jobbade på bra, så det var oerhört lärorikt att få vara med.  Och trög som jag är så föll polletten ner med vad skillnaden på WT och B-prov. Även om jag läst det hela vad de innebär så var det väl först igår som jag fick en ” ja just ja” upplevelse.

Väl hemma sen så tog jag med hundarna ner till gräsplanen med lite dummies. Dacke fick göra lite uppletande(sök) samt träning av höger och vänster. Sharpe hamnade på passivitet vilket inte alls är roligt. Han har börjat tycka så synd om sig själv när han inte får vara med. Så nu jäklar ska vi träna bort det, han är superduktig på att vara tyst och lugn när jag är med honom men lämnar jag honom vid en stolpe eller i bilen och tar med Dacke så tycker han att det är så synd om honom. Så nu ska vi backa några steg och börja om i passivitet träningen för att påminna det lilla pyret om vad som gäller och vad jag kräver av honom när han blir bunden.

Skam den som ger sig och som en mycket klok person alltid brukar säga:
”Det är bara att träna!”

De sista dagarna har bestått av mycket lek och bus samt ”bara vara hund”. Men trots det så har vi även fått in så mycket träning.  Jag och Sharpe har bland annat varit ute på korta promenader och haft en hel del passivitet under dem. Stadgan har han som handen i handsken (mycket duktig hund!), så det har vi bara finslipat på. Han har blivit mycket bättre vid inkallning när jag ber honom komma så är det ytterst få gånger som han tvekar, så den där cementklumpen i rumpan börjar lossna lite.

Dacke är ju då i sin tredje mognadsperiod just nu (suck!) Jag måste säga att jag blivit chockad över detta. Dacke har alltid uppfört sig och man har inte märkt av hans hormoner men nu! Jisses säger jag bara..  Saker som tidigare varit som en blixt ifrån klar himmel har kommit att bli som Alfons Åberg ”jag ska bara..” Som tur är har jag blivit bättre med att ha tålamod, men det driver mig ibland till vansinne! Framförallt eftersom att jag vet till 100% att Dacke vet vad jag menar/kräver, men han ska bara..  Sen har han ju givetvis stunder som han verkligen lyckas hålla ihop, så han kan ju om han vill och inte får för sig att hans idéer är bättre än mina kommandon (Söta hund! Som man ibland vill spika upp i öronen, fast tur att han är så söt att man inte har hjärta till det).

Vi har varit ute en hel del i skogen och vandrat och hundarna har fått springa fritt och bara vara hundar. Det är alltid lika roligt och se hur de parerar och arbetar för att inte springa in i något träd. Dacke är ju för härligt när han är i skogen han är som en ångvält, jisses vad han ”plöjer” och fort går det. Sharpe är så graciös som en liten gasell som hoppas och skuttar. Det är även oerhört roligt att titta på Dacke och Sharpe när de leke, de biter och ”sliter” i varandra, tar tag i varandras ben och håller upp i luften osv. Dacke har ju all chans i världen att kunna göra honom illa, men inte då, han lyfter hans ben som om de vore en gurka. Och även när jag och/eller husse är med i leken så nafsar, hoppar och skuttar dom efter/på oss men aldrig för att skada, det är så roligt att få leka med dem. Och är man leken med så får man ju även leken tåla.
Dacke och Sharpe har ett oerhört bra samspel tillsammans och trots att de busar och inte tänker på att jag finns med dom så är de oerhört lyhörda när jag väl ber dom om något. Så även om hundarna får vara hundar så kommer det tillfällen när jag kräver att de måste lyssna och ha koll på mig vart jag är och tar vägen vilket som än så länge fungerat utan problem.

På dagens kalender så står det lite allmänlydnad på schemat vilket som gäller både liten som stor och senare ikväll så är det dags för Dacke att gå sin noskurs och Sharpe ska ha ensamhetsträning här hemma tills husse kommer hem. 

Fullt ös medvetslös.. 

Myspys <3

Jag och Dacke har påbörjat våran kurs i nosarbete. Så igår så hade vi en riktigt aktiv dag… Dacke hade personspår på förmiddagen som han spårade i skogen nedanför vårat hus.. två korta men ändå ”lätta” Svansen gick som en propeller och han arbetade med hela kroppen för att ta sig fram i skog och mark. Och blev nöjd när han hittat målet men hade nog velat att de skulle fortsätta.

Senare på kvällen så begav jag och Sharpe oss iväg till Värnamo för att få gå på valpträff samt lite träning med hans syster och hennes matte.  Vi samlades nere vid badplatsen och då Vilja och Hennes matte blev försenade så passad vi på att träna lite jaktfot samt passivitet..jaktfoten börjar gå framåt sakta men säkert. Medans Passiviteten vad oerhört spännande, jag satte mig nämligen på en bänk nere vid båtarna och då de blåste lite så guppade de från kant till kant och det klunkade och dunkade runt om oss.  Sharpe satt fint vid min sida men hade full koll på vad som hände runt om. Och inte nog med att båtarna förde lite liv utan det var ganska många människor som passerade förbi med flåsande människor och var ute på sin joggingrunda, folk som var ute med barnvagnar och massa personer som kom cyklandes, även en och annan vespa passerade förbi oss. Men till slut så tittade han på mig ungefär som ”jaha men om du bara ska sitta där och titta på vattnet så kan jag lägga mig ner en stund”. Och efter att han legat ner i någon minut så kom belöningen.. Vi gick vidare.

När våra tränings kompanjoner anlänt till platsen så hamnade Sharpe på passivitet och Vilja så skulle få träna lite inkallning.. Hon var som en klocka! Varje gång hennes matte vände sig om för att kolla på henne så ryckte det i hela valpen och Vilja tyckte nog mer än väl att jag kunde släppa henne för länge sedan. Oavsett avstånd så sprang hon som en raket till hennes matte (mycket roligt att se!) Sen var de våran tur (haha!) Vilja hamnade på passivitet och Sharpe skulle få träna lite.. Jag lämnade honom och gick iväg en bit gjorde det lite lättare, vände mig om och blåste i pipan och inväntade honom men han bara satt där.. jag ropade hans namn men han fortsatte att sitta där. Jag räckte ut armarna men han bara satt kvar och tittade på mig. Gick ner på huk och ropade hans namn och DÅ kom han. Sen gjorde vi om övningen och jag försökte fresta honom med en dragkanin men ICKE! Samma sak igen, han satt där jag lämnade honom. Det är precis som om han tänker ”nä men nu lämnade du mig här och jag vet att jag sitter ”fast” Så jag kan lika gärna sitta här tills du kommer tillbaka.”

Jag kunde inte förstå varför han gör så när vi till exempel är ute i skogen och går och blåser jag i pipan så kommer han direkt till mig i 9 fall av 10. Den 10 gången är oftast att han inte fattar vart jag är så det tar en liten stund innan han ser mig. Eller om vi går längs en grusväg och jag blåser i pipan, han vänder som en torped och springer allt vad han har till mig. MEN lämnar jag honom så sitter han kvar (man kan ju inte klaga på stadgan i alla fall!) Så vi testade att han fick vara i rörelse mao så gick Viljas matte iväg med honom och busade lite och jag åt andra hållet och blåste jag i pipan så vände han och kom direkt! KANON!! Det spelade inte någon roll om jag var synlig eller gömd, var han i rörelse så kom han direkt.

Så nu har det satt spinn på hjärncellerna. HUR ska jag få honom att komma till mig när han blir ”platsad”. Hmmm..

Sen efter att vi tränat en stund så åkte vi för att möta upp dom andra valparna.  Det var himla roligt att träffa lite andra hundar och få se hur dom var osv.. Och Sharpe måste jag få påtala att han var den ”coolaste” av dom. Han bara ”aha okej en hund, där och en hund där, lite folk och några barn, hej hej! meeen matte står still nu så då kan jag med vara still”.. (UNDERBARA HUND!!) Vi blev några stycken, det var ju då Sharpe och Vilja, två kullsyskon av rasen rhodesian ridgeback (fyra månader), sen var det även två mindre blandrashundar som var korsnig mellan bland annat chiuaua, dansksvensk gårdshund. Och den andra var chiuaua, tax och sen en ras till jag inte riktigt kommer ihåg. Vi höll de stora i en grupp för sig och de små fick hålla sig på ytterkanten. Vi hade lite passivitet sen blev de hopp och lek.. Slutresultatet av denna kväll blev en mycket trött och utslagen hund (LYCKA!)

Ikväll är de valpkurs som gäller för Sharpe och Dacke ska få köra passivitet och träning inför helgens tävling i Jönköping, då hoppas vi på ett godkänt resultat så vi får vårat diplom!

Ps, tips från coachen! Besök gärna viljabloggen.blogg.se för att se vad Vilja är med om för äventyr!

Gissa rumpan! 

Igår så var det äntligen dag för att få starta i valpkursen.. Denna träffen bestod av enbart teori så Sharpe fick stanna SJÄLV HEMMA tills att husse kom hem. Dacke fick där emot ”äran” att följa med till klubben PASIVITET stod på han schema (vilket han inte trodde när han såg att de höll på att plocka fram rallybanan). Så Dacke hamnade på vad jag kallar passivitets stolparna på klubben så där fick han sitta och titta på medans de hade en rallylydnads kurs och vi kurs introduktion inne i stugan.

Vi är ganska många valpar på denna kursen och jag vet inte om man ska säga konstigt nog eller inte men det var bara jag som hade en Golden retriever.  Det är ändå en ganska vanlig ras i Sverige men det är samtidigt roligt att få vara en blandad kompott. När vi gick igenom vilka mål vi har med hunden och kursen så sa de flesta att de ska ”sluta bita och kunna fungera bra i familjen samt gå fint i kopplet.” Sen var de då min tur att presentera mig och min hund samt målen, vilket många av dom tyckte var ”roligt” när jag sa ” jag har en jakt Golden retriever som heter Sharpe och han ska bli jaktchampinjon, så det som gäller för hans del är apportering apportering apportering. Målet med denna kurs är att få mycket miljö träning och stadga samt givet vis vardagslydnad” . Jag skulle tagit ett foto på hur dom såg ut (en bild säger alltid mer än ord), sen spelar det för mig inte någon större roll att de inte satt ribban högt. Men jag tror även att om du redan från början hoppas och kämpar för de högsta så kan du säkert ta dig dit på något vänster. Jag tror inte att de handlade om att de inte tror på att han skulle kunna bli en champinjon, utan de mest komiska var nog att alla andra satte ribban på att ”sluta bitas och gå fint i kopplet” och jag höjde den till max och sa att han ska bli champinjon (vilket HAN SKA!)

Min semester ifrån jobbet närmar sig så nästa vecka kommer bestå av hund, hund och åter hund!! Den stora ska träna rally, stadga, passivitet och ”jaktfot” och den lilla har massa saker som ska tränas på, bland annat inkallning, stadga passivitet och lite andra kommandon.

Nu så kommer det även bli ombytta roller för hundarna, när Sharpe har kurs så sitter Dacke vid stolpen och när Dacke har kurs så är de Sharpe som sitter vid stolpen. Jag ska även passa på  att låta dom vara ensamma ifrån varandra. Som jag nämnde i början så fick Sharpe stanna hemma igår när vi åkte till klubben, Jag ”tror” han klarade det bra men när husse kom hem så hade han sett lite ”ledsen” ut och tittat på honom ungefär som ”vart har du varit hela tiden, vet du om att jag har varit här inne alldeles själv i en EVIGHET! Men nu är du hemma så då är jag glad NU LEKER VI!”

Idag ska vi passa på att gå till byns hund samlingsplats (bakom ica) för att träna lite passivitet och jaktfot. Det är tävling till helgen och jag måste få Dacke att sluta sniffa i marken och framförallt nu när vi kommer få starta sist så kommer han säkert att ha svårt med alla dofterna.. MEN vi kommer fixa det… skam den som ger sig!! Nu så är de två stycken som sitter intill mig här vid datorn och duttar mig på benet kan chansa på att de vill ett U och T… 

Märgben är livet!!