teamalcatazz

De sista dagarna har bestått av mycket lek och bus samt ”bara vara hund”. Men trots det så har vi även fått in så mycket träning.  Jag och Sharpe har bland annat varit ute på korta promenader och haft en hel del passivitet under dem. Stadgan har han som handen i handsken (mycket duktig hund!), så det har vi bara finslipat på. Han har blivit mycket bättre vid inkallning när jag ber honom komma så är det ytterst få gånger som han tvekar, så den där cementklumpen i rumpan börjar lossna lite.

Dacke är ju då i sin tredje mognadsperiod just nu (suck!) Jag måste säga att jag blivit chockad över detta. Dacke har alltid uppfört sig och man har inte märkt av hans hormoner men nu! Jisses säger jag bara..  Saker som tidigare varit som en blixt ifrån klar himmel har kommit att bli som Alfons Åberg ”jag ska bara..” Som tur är har jag blivit bättre med att ha tålamod, men det driver mig ibland till vansinne! Framförallt eftersom att jag vet till 100% att Dacke vet vad jag menar/kräver, men han ska bara..  Sen har han ju givetvis stunder som han verkligen lyckas hålla ihop, så han kan ju om han vill och inte får för sig att hans idéer är bättre än mina kommandon (Söta hund! Som man ibland vill spika upp i öronen, fast tur att han är så söt att man inte har hjärta till det).

Vi har varit ute en hel del i skogen och vandrat och hundarna har fått springa fritt och bara vara hundar. Det är alltid lika roligt och se hur de parerar och arbetar för att inte springa in i något träd. Dacke är ju för härligt när han är i skogen han är som en ångvält, jisses vad han ”plöjer” och fort går det. Sharpe är så graciös som en liten gasell som hoppas och skuttar. Det är även oerhört roligt att titta på Dacke och Sharpe när de leke, de biter och ”sliter” i varandra, tar tag i varandras ben och håller upp i luften osv. Dacke har ju all chans i världen att kunna göra honom illa, men inte då, han lyfter hans ben som om de vore en gurka. Och även när jag och/eller husse är med i leken så nafsar, hoppar och skuttar dom efter/på oss men aldrig för att skada, det är så roligt att få leka med dem. Och är man leken med så får man ju även leken tåla.
Dacke och Sharpe har ett oerhört bra samspel tillsammans och trots att de busar och inte tänker på att jag finns med dom så är de oerhört lyhörda när jag väl ber dom om något. Så även om hundarna får vara hundar så kommer det tillfällen när jag kräver att de måste lyssna och ha koll på mig vart jag är och tar vägen vilket som än så länge fungerat utan problem.

På dagens kalender så står det lite allmänlydnad på schemat vilket som gäller både liten som stor och senare ikväll så är det dags för Dacke att gå sin noskurs och Sharpe ska ha ensamhetsträning här hemma tills husse kommer hem. 

Fullt ös medvetslös.. 

Myspys <3