Har som vanligt varit dålig att uppdatera vad som hänt här hemma med djuren men nu kommer en liten uppdatering.
Dacke och jag startade i söndags en kurs för nästa rally klass. Ska bli spännande och se vad han kommer förstå och inte förstå av alla dessa sitt, hoppa, snurra, kom, osv. Vi gjorde en liten repetition på första träffen där vi delades in i olika grupper och fick göra en liten bana på cirka fem skyltar.. Dacke var väldigt duktig ända tills slutet när han fuskade med allt!! Usch… Sittet var inget sitt utan ett nästan hukande och ligget var nästan en decimeter ovanför marken. Sen igår testade vi igen fast på annan plats och då satt han så hårt han kunde och låg som en pankaka på golvet.. Lustiga hund… Aja bara att fortsätta träna och få honom till att sitta på ”riktigt” oavsett vart vi är..
Sharpe kraken har varit trasig i magen. Misstänker att han fick i sig något av repknuten som han ”dödat” så han har varit fastande i ett dygn och fått lite Afil och kokt ris, kyckling samt morötter. Sen vad som han blev bättre så blandade vi in fodret igen och NU nästan en vecka senare är han som vanligt i magen igen… (tack och lov!)
Annars har vi inte gjort så mycket här hemma årstiden är inte med oss som vi hade hoppats på snön ligger fortfarande kvar och mer sägs det att bli. Men planerna är att Dacke och jag ska fixa rally momenten så vi kan tävla något i sommar och sen att jag och Sharpe ska kunna starta på ett C-prov i juni.. men vi får se, våren har inte kommit än och träningen ligger framför oss.
Den sista veckan har det varit mycket med jobb, utbildningar, träningar och renoveringar. Så för ett par dagar sedan så åkte selarna på hundarna och midjebältet på mig och drag/broms-träningen fick ta vid. Herrigud vilket drag det blev, både för dom och för mig.
Sen har vi inte gjort så mycket annat än vanlig "lydnad" och motionsrundor igår toppade vi nästan 1,5 mil i våra ben, Får just nu bara invänta att det mästa av snön försvinner så vi kan åter igen ta tag i våra rally och apporteringsträningar..
Dacke och Sharpe fokus 110% framåt Matte 50%bakåt.. Vilket teamwork!!
Det är inte alltid så lätt att få två hundar till ett bra foto men Med lite vilja och tålamod så går allt... Sista veckorna nu så har vi inte tränat så mycket apportering utan mest tränat på kontakt och vardagslydnad.
Men så fort som snön försvinner börjar träningen på allvar!! Då är det Klockan och linjetag som ska tränas och nötas.. C-prov i juni för Sharpe och Rally tävlingar för Dacke. Jag har påtalat det innan att det är bättre med fem minuter varje dag än en timme i veckan.. Vilket jag fortfarande tror på och håller fast samtidigt så tror jag även att det kan vara viktigt för unghundar att inte "träna sönder" dem heller. Att variera sina träningsmoment Ingen blir lycklig av att få göra samma sak hela tiden.. varken vi eller dom. Sharpe har där emot fått tränat lite linjetag (försöker få honom att öka längden!) Vilket har gått jätte bra. Sen att det är mössa och vantar han hämtat spelar inte så stor roll han springer i 110 dit och 110 hem,. Dacke har fått tränat på snurrar och hopp över hinder.. UA!!
Det är en sådan underbar känsla när den träning man gör går framåt, men alltid lika bittert när man får ett bakslag. När jag började rida så fick jag lära mig ett talesätt som jag fortfarande går efter.. "Det är först när du ramlat av 100 gånger som du vet om du ska fortsätta rida eller sluta.." Man kan inte ge upp helt bara för att det skiter sig ibland.. Idag har vi långpromenad på schemat, kaffet är snart upp drucket och hundarna är fulla av energi från nattens vila så termobyxor på och ut i snövädret..
Mycket har hänt sedan sist, jag och Sharpe har varit en sväng hos uppfödaren och tränat. Vilken dag! Så oerhört givande. Gjorde lite ”enkla” linjetag, ut, stop sök hemåt, markeringar, passivitet och givetvis stadga träning. Och gällande stadgan så tog vi nog hem alla pris, haha skulle skicka ut Sharpe på ett linjetag han sitter framför mig så fokuserad på att springa ut, jag gjorde mig redo in med pipan i munnen ställde mig in i position tog fram min hand och skulle precis säga ut när ordet FOT kommer ur min mun, Sharpe rycker till men sitter fortfarande kvar och inväntar fortfarande rätt kommando (UT). Jag tror jag dog av skratt, stackars lilla hund, där satt han och väntade och jag var säker att jag skulle säga UT men icke haha FOT var de som kom ut istället.. haha Aja lyckad stadga i alla fall han satt kvar och jag tabbade mig lite.. Annars var han super duktig Sharpe han jobbade på bra och försökte lyckas med det jag bad honom. Nu gäller det bara att fortsätta träna dessa grunder och se om vi inte kan lyckas starta till hösten.. Efter att vi varit där så har vi tränat lite signaler och linjetag, som har gått super bra och nu när snön har töat bort så ska jag försöka ta mig tillfället till akt och utmana lite mer i miljön och försvåra för min lilla stjärna..
Dacke och jag har lagt i växeln för rally nu, träningen har ökat mer och mer och kontakten blivit bättre. Det är så lustigt med en hund som håller på att växa upp, man vet aldrig hur det ska gå. Vissa dagar är han som vanligt och är så duktig andra dagar får jag börja ”träna om” inkallning och stanna. Men tre års åldern närmar sig och då hoppas jag polletterna hamnar på rätt plats, så att jag får min lön av allt detta arbete. Nu i vår så ska vi börja träna in momenten för fortsättningsklassen. Var i väg igår en sväng vid klubben med ”Dackes töser” och tränade lite och att ha honom utan koppel gick så mycket bättre än med. Ganska sjukt att det ska bli så tydligt att det är där som känslorna/beteenden sitter i kopplet.
Vi har även haft en riktig tömma ut all energi och jobba med alla muskler i kroppen träningspass för ett par veckor sedan. Selarna åkte på och jag kopplade fast dom i midjebältet sedan var det bara att arbeta fram dom till att börja dra sen var det igång. Och jisses vad det gick ibland, de var som två sträck och jobbade järnet medans jag gick bakom och höll tillbaka dem. Vi var helt färdiga när vi kom hem hundarna sov en bra stund och en annan var ganska så mör i kroppen med efter detta träningspass så det var en riktig ”win win”
Tänk att det ska vara så oerhört roligt att få springa omkring i skogen och upp på kullar och ”berg” hoppa över träd och parera mellan stammarna i full fart. Tog med hundarna ut på en riktig aktivites-runda. Fotgående till grusvägen sen var det hopp och lek som varvades med stopsignal, inkallning. Dacke sprang och hoppade som en gnu genom terrängen, kan inte fatta att han älskar att springa så som han gör.. Sharpe är lite mer harmonisk i sitt ”hopp och lek” han älskar mer att springa och har ibland lite svårt för att stanna vid inkallning (haha) men det är inte fullt ös medvetslös, han sparar lite mer på energin för att orka längre. Men när de väl höll sprang så var de överallt och ingenstans och konstigt nog var det något extra roligt med att klättra uppför berget. Det är även väldigt roligt att få se dom när de är på sina äventyr hur de anpassar sin hastighet och arbetar ibland med hela kroppen för att nå sitt mål.
Det som nästan är mest tillfredsställande är slutresultatet när vi kommer hem och kommit in. Två sovandes hundar som bara ligger helt utsträckta på golvet eller på sina ”bia-bäddar”, en helt underbarkänsla.
Dagens aktivitet ska för Sharpe bestå av klockan och något linjetag medans Dacke enbart ska hamna på passivitet.. Nu på söndag är det dags för årets första träff hos uppfödaren för lite tränig med hans syster och förhoppningsvis några andra ifrån tidigare kullar. Ska bli roligt och träffas alla igen och träna tillsammans.
I söndags var det dags för att damma av kunskaperna av rallyt för Dacke. Första varvet var som alltid ett ”bambi” varv men sen började polletterna att falla på plats och det tredje och sista varvet gick riktigt bra! En av mina kompisar hade med sig en super rolig bana med ett par vänster spiraler, enkelt slalom och massa svängar! En svår bana eftersom att det var den första på länge men samtidigt en väldigt rolig sådan! Sharpe var med oss till klubben och hade passivitet i bilen medans Dacke tränade. Han har blivit bättre på att inte tycka så synd om sig själv när han är i bilen. Eller bunden vid någon stolpe, kan komma någon protest men inte alls som innan. Testade även ett varv med Sharpe på rallybanan, haha! Han var duktig och försökte förstå vad jag ville att han skulle göra. Sen avslutade v idet hela med lite bus och passivitet.
Dagen efter så var vi inne i Alvesta och besökte stationen, åkte hiss och träffade massa ”gapiga” ungdomar tillsammans med rullväskor osv. Sharpe skötte sig galant på stationen och i vänthallen. Det var dock svårt att koppla av helt men han stimmade inte runt utan bara satt och kollade på allt folk och försökte följa ljuden som var runt om oss. Han fick även väldigt mycket beröm både utseende och lydnadsmässigt av ett par som gick förbi oss (att jag blev en meter längre då!)
Dacke gjorde med ett utmärkt jobb på stationen tyckte det var ganska jobbigt i början och hade han fått som han velat hade han velat hälsa på ALLT och ALLA. När vi var på ”loftgången” så stannade jag och satte honom ner, stod och tittade på folket som gick förbi, vissa gick super bra andra tyckte han var väldigt jobbigt. Men som sagt han skötte sig ändå bra, vi passade även på att gå in i djuraffären och träna lite där hon som jobbade i butiken blev nästan lika glad som Dacke när hon fick hälsa på honom.. HAHA var ganska kul att se..
Jaha då var det dags igen för att åter ta sig i kragen och uppdatera lite. Hösten har försvunnit har bara varit augusti och nu huxflux är det januari.. Här har vi mestadels tränat allmänlydnad nu i höst/vinter. Har även varit hos uppfödaren en vända precis när snön kom och tränade med Sharpe (Gick kanon!) Vi har ganska nyrligen avslutat förra årets Jullov så nu är det fullt ös med ”allt vad allvar heter”.
Var iväg häromdagen och tränade klockan, några linjetag och ett par enkelmarkeringar. Märktes att Sharpe var lite ringrostig men efter att ha gjort ett par korta enkla övningar så fattade han galoppen och var klockren.. Han vet vad han ska göra och försöker allt vad han kan för att göra som jag vill att han ska. Det som dock kvarstår för oss nu att träna är signaler(som alltid!) och sedan avståndet samt miljö ombyten. Om inte jobbet ropar i eftermiddag blir det att ta med ett par dummies och köra några linjetag (LÅNGA sådana!) Det märks att Sharpe börjar bli unghund, nosen har hamnat på ”ON-läge” vid våra promenader. Dock när vi tränar apporteringen så är han så målmedveten att han inte reflekterar över andra dofter (änsålänge).
Detta året känns som om det är fullt med möjligheter och planerna för hundarna står ”klara” Dacke- Rallylydnad i första hand och sedan ska vi börja träna lite spår.. och fortsätta med våra nöjes aktiviteter. Sharpe- Ja ska man bli ”champinjon” så är det bäst att fortsätta nöta ovanstående. Apportering apportering aportering!!! Stop, höger, vänster, ut, jah!!
Sedan förra uppdateringen när lyset var tänt men inte någon hemma så har det hänt en del saker. Vi har inte tränat så super hårt utan tagit dagen som den kommer och gjort det bästa utav den..
Dacke har börjat visa att han förstår vad jag vill att han ska göra när vi tränar apportering. Dock (unghund som han fortfarande är) så tar han sina sniff och kiss rundor ibland MEN inte lika ofta som innan. Och nu när sen hösten/vintern är här så består våra träningar lite mer av allmän lydnad än apportering. Det är ju så tråkigt nu denna tiden på året, mörkt när man kliver upp och mörkt när man kommer hem. Så vad passar då inte bättre än att träna lydnad? Jag har under promenaderna kört lite rallylydnad med Dacke och jisses vad han är på G! Kanske vi borde anmäla oss till tävlingen vid lucia?
Sharpe och jag var nere och tränade med byns hundar förra torsdagen, han är så duktig våran nya stjärna, gör som man ber honom och bryr sig inte så mycket om andra hundar (än så länge). Vi tränade kontakt, inkallning och passivitet. Vilket var väldigt givande när det är massa andra hundar runt om som låter och stimmar. Han är även väldigt duktig på våra promenader, svävar iväg ibland men är så lätt att få tillbaka.
Nu på lördag så ska vi ha jaktträning med några från kennels hundar, Ska bli väldigt roligt att se hur han reder ut detta lilla Sharpe, han är väldigt duktig för att vara så liten som han är. Dacke ska där emot få stanna hemma på lördag och ha aktivering/mysdag med husse. Jag tror fortfarande mycket på att de ska få vara både ihop och ifrån varandra. Sen på söndag så är det medlems aktivitet på klubben.. Vi ska träna lite lydnad och fika efteråt så hoppas på en lyckad dag där med. Har vi tur med vädret kanske vi klämmer in lite apportering med..
Nu är det dags för en av deras favorit aktiviteter, en hopp och lek runda i skogen där matte försvinner lite då och då (så bäst att ha koll)..
Veckan som varit har bestått av ett par mycket givande träningstillfällen. Sharpe och jag tränade med hans mamma och morfar en liten snabbis i torsdags kväll, blev introducerade till linjetag och klockan.. Sen i söndags var det jaktträning DELUX i Jönköping.. Både Dacke och Sharpe följde med när vi i söndags åkte upp till en av uppfödarna för att träna vidare bland annat linjetag, jaktfot, stopsignal, söka hemåt osv. I jämförelse mellan Sharpe och Dacke så var Sharpe alla gånger den som ”uppförde sig bäst”. Det är så oerhört drygt när Dacke ska göra allt annat än det man ber honom.. Saker som han innan har fixat är mer eller mindre bortblåsta..
LYSET ÄR TÄNT MEN DET ÄR INGEN HEMMA!!
Vet att detta är en mognads process och då jag aldrig haft ”problem” med honom tidigare får jag ALLT nu!! Det svåraste av allt är det där berömda tålamodet, det är så lätt att bli irriterad och sur när man vet att de brukar kunna och allt som hunden gör är att KISSA och LUKTA!! GAAH!! Tålamod, tålamod…
Något som var intressant att få se var när vi skulle skicka hunden över ett dike för att ta sig till åkern där det låg ett gäng bollar utplacerade. Vi skickade över hundarna en och en och lät dom söka av området och sen komma hem med apporten. Det var så intressant att få se alla hundarnas olika taktik för att söka av området. Det var även fascinerande och givande att få se när Raja (uppfödarens hund) hämtade in sina apporter och hur lyhörd hon var på alla signalerna som föraren gav (Duktig hund!).. Man kan inte annat än drömma och längta tills man själv har fått sin hund dit.
Var iväg en vända igår på förmiddagen med hundarna och hade med mig några bollar för att träna lite Sharpe var som en klocka.. Lyckades till och med göra en del av klockan, han var ute på grönområdet letade efter boll, jag blåste stop och Sharpe satte sig ner sen skickade jag honom åt höger och blåste strax efter närsök och poff så hittade han bollen (YES!!). Dacke där emot ja jag vet inte om jag ens behöver kommentera det?? Ska nog kalla honom för Kiss och Lukt hunden under en period nu istället, men skam den som ger sig.. Det ska nog kunna bli hund av honom med.. Gäller bara att vi backar ett par steg nu och börjar repetera från ruta ett (igen)..
Hundarna har verkligen fått visat upp sina bästa sidor denna helg då de varit med mig på delkurs två inom ämnet hund. Dacke fick följa med mig i lördags och jisses vad duktig han var, kan dock ärligt säga att det var jobbigt (för min del) strax innan lunch. Dacke pendlade mellan att koppla av och tycka det var pest och pina i att inte få hälsa på alla som satt där inne (hund som människa). Lunchen kom och Dacke fick en time out i bilen, medans jag passade på att äta. Efter att diskuterat lite med han som håller i kursen så beslöt jag mig för att låta honom vara med sista delen av dagen med (han skötte ju sig faktiskt oerhört bra!) och KORS I TAKET!! Dacke ”sov” till och med till slut!
Sharpe fick följa med på söndagen och Dacke fick stanna hemma.. Detta var ju med ett äventyr för sig (positivt menat!) Sharpe var lika klockrent som vanligt, han hade inget svårt för att koppla bort alla andra hundarna/människorna. Där emot var han emellanåt ganska kelig och tyckte inte alltid att det var så roligt att jag bara satt och lyssnade. Men sa jag till honom att nu räcker det så la han sig ner med en djup suck och fortsatte vara i sitt ”off-läge”. Väl ute så brände vi ut all energi med hopp & lek samt lite apportering. (Duktiga valp!) Jag måste verkligen berömma honom, 6 månader och så oerhört klockren i att kunna vara passiv. Det gör mig så stolt!
Så när vi väl kom hem efter söndagens äventyr så kände jag mig så oerhört nöjd! Jag är så stolt över mina hundar! Vi klarade helgen utan problem och Dacke du tar alla pris denna helg! Ska bli roligt att se hur det går/blir till helgen när vi ska åka upp till uppfödaren och träna apportering, håller tummarna för tur med vädret och lyckat resultat..
Veckan som varit har bestått av en hel del berikning, bland annat: apportering, sök, lek och matberikning.
Gällande apporteringen så har Sharpe fått visa sina kunskaper och vi har utökat avståndet på enkelmarkeringarna. Han har än så länge påvisat en god stadga och klarar utan tvekan av att vara passiv även i stökiga situationer. Dacke har pendlat från att vara 100% på G till 65% på Ö, fast det har inte spelat så stor roll. Visst att när han är 100% så blir jag super glad och stoltast på jorden medans när han är på 65 % Så tänker jag ”Åhh! Suck, gör om och gör RÄTT!” sen vet jag inte om det är för att jag har vant mig (gällande hans beteende) eller att jag skaffat mig mer tålamod. Men i vilket fall så har vi vuxit tillsammans som ett team alla tre..
Sökområdena har blivit lite större och varieras med godis och dummies alt. bollar. Sharpe fungerar som en klockan när han vet vad han ska göra, han behöver en liten påminnelse innan varje start av sökning att det ligger något ute på det området som jag nyss var på. Och lika så gällande Dacke, jag brukar göra en retning (få uppmärksamheten över att jag har något) och sen kastar eller så släpper jag det, går tillbaka och skickar. Efter att gjort denna övningen så utökar vi svårighetsgraden, antalet saker att hämtas ökar och området blir större. Denna ”gren” är något som båda mina hundar älskar, de får springa som ”idioter” och leta efter saker som jag har slarvat bort och nu vill ha tillbaka.
Det roligaste jag vet som vi gjort denna veckan är att vi utvecklat matberikningen, när vi utfodrat hundarna så har vi skapat lite olika utmaningar för dom. De har alltså inte bara fått maten i skålen utan det har legat ”konstiga” saker i eller på skålen. De har verkligen fått använda knoppen för att ta reda på hur de ska gå tillväga för att komma åt maten, som ligger under till exempel handduken eller kastrullocket. Vi har även slängt ut det på gräsmattan, ibland löv, och mellan stubbar/sly, det är så roligt att se när hundarna arbetar för att försöka komma åt maten. Så nu gäller det att försöka få igång hjärnkontoret på nya utmaningar gällande matberikningen. Tror att kvällsmaten kommer i en handduk..
Även om man inte kan/borde jämföra Dacke och Sharpe så går det inte att låta bli.. På ett sätt så skiljer de sig som dag och natt samtidigt som de är kopior i vissa lägen. Båda är ju retriever så det där med att bära är ju något som de båda inte kan leva utan. Gällande lydnaden så är Sharpe lika duktig som Dacke var i den åldern (6 månader). Så jag kan ju bara hoppas att Sharpe fortsätter på denna stigen och blir som Dacke lydnadsmässigt. När vi satt gränserna (vad som är rätt och fel) så har Sharpe lärt sig lika snabbt som Dacke, man har bara behövt säga till ett par gånger sen sitter det där att det ”inte är okej”. Sen Har ju Sharpe något som jag önskade att Dacke hade mer, ett tydligt OFF-läge. Sharpe har så lätt för att bara sitta tyst och glo(inte behöva jobba) medans Dacke har så mycket svårare för detta. Trots att han är en retriever så har han inte fattat att han ska vara tyst och kunna stänga av snabbare än vad han gör. Sen så ska man knappt förvänta sig detta nu i hans mentalstånd även om jag knappt törs säga det så kanske att det börjar ljusna lite. Men som en klok man sa i helgen ”ljuset i tunneln kan lika gärna vara tåget som kommer”, så man ska nog inte ropa hej fören man hoppat över ån.
Det känns som om jag skryter när jag berättar om mina hundar, men jag är oerhört stolt över dom. Mina hundar är givetvis inte felfria, men när de gör ett jobb/en uppgift och kanske inte utför den felfri men ändå lyckas, så har vi som team ”vunnit”, för vi fixade det tillsammans. Trots att Dacke är i sin period så skulle jag aldrig lämna honom hemma eller byta ut honom för det. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så kan han reta gallfebern på mig MEN han är en av mina bästa pelare i livet. Vi är ett oerhört bra team ihop och när han väl förstår vad jag vill så gör han oftast allt han kan för att se/göra mig glad. Vi har fortsatt att dela på hundarna här hemma, dels för att de ska få ”stå på egna ben” samt att för att Dackes ”dumheter” inte ska smitta. Jag måste medge att jag är/varit lite chockad över hans beteende i vissa lägen, saker som han ALDRIG gjort tidigare har han vid enstaka tillfällen gjort nu. Han hade vid ett tillfälle en konsert i bilen när jag var ute och gjorde en sökruta och slängde ut dummies. Efter att vi haft lite delade meningar om vad tyst och lägg av betyder så lyckades jag till slut få honom att sluta låta och uppföra sig som jag önskade. Det svåra när det gäller hundlydnad är tålamod.. Ingenting kommer gratis, utan man måste arbeta för att få fram det resultat man vill ha. Det känns som om vissa hundägare tror att de ska via postorder senare kunna beställa ett USB minne med lite data som gör valpen/unghunden/hunden till en ”färdig” hund. En hund gör alltid bara det som den får fördel i att göra. Vissa säger att hunden inte blir det man göra den till, jag kan till viss del instämma med detta, man kan inte alltid styra hur hunden blir, MEN du kan försöka påverka den lydnadsmässigt och på det sättet styra lite mer över vissa beteenden.
Ja jisses vilken helg det har varit.. I lördags var det MH på Ammys (Sharpes mamma) första kull. Var himla intressant att få se dom, alla utom en ifrån kullen kunde närvara så sammanfattningen blev ganska så ”komplett”. Det var så roligt att få se alla hundarnas reaktioner på de olika momenten, på ett sätt så var de väldigt lika som de samtidigt var olika. Fast jag tror mest på att olikheten hade mycket med mognaden att göra. Det är ganska så fantastiskt att få se att hundar ifrån samma kull kan mogna så olika och även ha olika personligheter. Fast det är klart det vet man ju själv om man jämför med sina syskon, vi kommer ifrån samma mamma och pappa men är som dag och natt ibland. Vädret kunde dock varit MYCKET bättre än vad det var, regn, regn åter regn!
Sharpe var med ner med sin mamma och morfar i bilen och hade miljöträning samt lite mingel med de andra ägarna som har hund från första kullen. Sharpe är som hans uppfödare säger väldigt lik hans morfar så som han var när han var valp och växte upp. En annan kan ju inte annat än hoppas i så fall, för Sharpes morfar är en sådan härlig hund och individ en super duktig apportör! Det är hans mamma med, hon är så rolig och duktig med när hon väl vill. Så vi kan ju som sagt bara hoppas att han bevarar dessa egenskaper som han påvisar redan nu.
Igår så var det dags för B-prov på Helgö första äventyret som en figurant. Det var oerhört roligt att få vara med och se de olika hundarna arbeta. Somliga duktigare än andra, men tror de flesta hade en bra dag överlag. Vädret var helt okej, lite regn på morgonen men det gav sig sedan och till och med solen tittade fram. På våran station så var det fyra enkel markeringar, vatten, land, land och vatten. Sedan så var det ett sök område där fåglarna låg ”gömda”/utsprida. Det var som sagt så intressant och se de olika hundarna arbeta samt de olika raserna, det var mestadels labradorer, sen var de några flatcoated och en golden som startade på söndagen. Jag har även fått tillfälle att träna kast med död fågel (mycket knepigt! Svårt att veta hur mycket man ska ta i). Man kan inte låta bli att tänka och längta tills man själv står där och ska starta med sin hund som man tränat upp.
Det var även en del hundar som jag tycker startat för tidigt, det var en hel del slarviga avlämningarna ägaren till hunden fickdyka ner med händerna till fågeln för att den inte skulle hamna på marken. Samt att de inte bjöd upp bytet de hämtat utan de höll det ner mot marken vilket som resulterade i att ägaren nästan fick sätta sig på knä samtidigt som deras händer snabbt skulle fram för att fågeln inte skulle hamna på marken. Såg inte snyggt ut för fem öre, men där emot väldigt roligt! Haha Sen vet jag mer än väl att hunden kan ha en dålig dag och det var en del unghundar som startar (de lever i sin egna värld ibland). Jag vet själv som sagt hur en hund är när den är ”tonåring” de kör sitt egna race och lyssnar inte MEN det hjälper inte att försöka bli arg och framför allt inte ”skrika” och kommendera hunden som en annan diktator. Lättare sagt än gjort men tålamod är det enda som hjälper. Dock vet jag även (tror inte det skiljer så mycket på hundar överlag) men vissa saker sitter hos hunden som man lärt in även om dom har lyset tänt men ingen hemma, till exempel avlämningar, en hund som alltid lämnat lugnt och fint i handen spottar nog inte helt plötsligt bara ut bytet för att de får för sig. Fast å andrasidan vad vet jag?! Men det var överlag duktiga hundar som var med och de jobbade på bra, så det var oerhört lärorikt att få vara med. Och trög som jag är så föll polletten ner med vad skillnaden på WT och B-prov. Även om jag läst det hela vad de innebär så var det väl först igår som jag fick en ” ja just ja” upplevelse.
Väl hemma sen så tog jag med hundarna ner till gräsplanen med lite dummies. Dacke fick göra lite uppletande(sök) samt träning av höger och vänster. Sharpe hamnade på passivitet vilket inte alls är roligt. Han har börjat tycka så synd om sig själv när han inte får vara med. Så nu jäklar ska vi träna bort det, han är superduktig på att vara tyst och lugn när jag är med honom men lämnar jag honom vid en stolpe eller i bilen och tar med Dacke så tycker han att det är så synd om honom. Så nu ska vi backa några steg och börja om i passivitet träningen för att påminna det lilla pyret om vad som gäller och vad jag kräver av honom när han blir bunden.
Skam den som ger sig och som en mycket klok person alltid brukar säga: ”Det är bara att träna!”
De sista dagarna har bestått av mycket lek och bus samt ”bara vara hund”. Men trots det så har vi även fått in så mycket träning. Jag och Sharpe har bland annat varit ute på korta promenader och haft en hel del passivitet under dem. Stadgan har han som handen i handsken (mycket duktig hund!), så det har vi bara finslipat på. Han har blivit mycket bättre vid inkallning när jag ber honom komma så är det ytterst få gånger som han tvekar, så den där cementklumpen i rumpan börjar lossna lite.
Dacke är ju då i sin tredje mognadsperiod just nu (suck!) Jag måste säga att jag blivit chockad över detta. Dacke har alltid uppfört sig och man har inte märkt av hans hormoner men nu! Jisses säger jag bara.. Saker som tidigare varit som en blixt ifrån klar himmel har kommit att bli som Alfons Åberg ”jag ska bara..” Som tur är har jag blivit bättre med att ha tålamod, men det driver mig ibland till vansinne! Framförallt eftersom att jag vet till 100% att Dacke vet vad jag menar/kräver, men han ska bara.. Sen har han ju givetvis stunder som han verkligen lyckas hålla ihop, så han kan ju om han vill och inte får för sig att hans idéer är bättre än mina kommandon (Söta hund! Som man ibland vill spika upp i öronen, fast tur att han är så söt att man inte har hjärta till det).
Vi har varit ute en hel del i skogen och vandrat och hundarna har fått springa fritt och bara vara hundar. Det är alltid lika roligt och se hur de parerar och arbetar för att inte springa in i något träd. Dacke är ju för härligt när han är i skogen han är som en ångvält, jisses vad han ”plöjer” och fort går det. Sharpe är så graciös som en liten gasell som hoppas och skuttar. Det är även oerhört roligt att titta på Dacke och Sharpe när de leke, de biter och ”sliter” i varandra, tar tag i varandras ben och håller upp i luften osv. Dacke har ju all chans i världen att kunna göra honom illa, men inte då, han lyfter hans ben som om de vore en gurka. Och även när jag och/eller husse är med i leken så nafsar, hoppar och skuttar dom efter/på oss men aldrig för att skada, det är så roligt att få leka med dem. Och är man leken med så får man ju även leken tåla. Dacke och Sharpe har ett oerhört bra samspel tillsammans och trots att de busar och inte tänker på att jag finns med dom så är de oerhört lyhörda när jag väl ber dom om något. Så även om hundarna får vara hundar så kommer det tillfällen när jag kräver att de måste lyssna och ha koll på mig vart jag är och tar vägen vilket som än så länge fungerat utan problem.
På dagens kalender så står det lite allmänlydnad på schemat vilket som gäller både liten som stor och senare ikväll så är det dags för Dacke att gå sin noskurs och Sharpe ska ha ensamhetsträning här hemma tills husse kommer hem.
