teamalcatazz

Lugn leder till belöning!!

Kategori: Allmänt

Två mycket klocka människor sa till mig i helgen "Calmness leads to reward" och då jag NU verkligen förstår hur viktigt det är för hunden att kunna hålla sig lugn när den hamnar i passivitet.

Sharpe är ett riktigt ”A barn” när de gäller passiviteten, han har inga problem att vara passiv och han får visserligen mycket träning på det med då han alltid varit med till klubben och tittart på när jag och Dacke tränar.. Men Dacke där emot som har 700% motor och en svag av-knapp finner detta oerhört jobbigt och jag måste nu i efterhand säga att det är nog mycket mitt fel som tränat passivitet för lite. Jag gillar att jobba med mina hundar och Dacke har alltid haft en mycket stor arbetsvilja. Jag fick en tankeställare när jag var och kollade på goldenspecialen. Inte en hund sa ett ljud, de satt/låg tysta som små möss och bara gillade läget. Dacke hade haft värsta rockkonserten där! Han är en underbar hund och har som sagt mycket motor men när det handlar om att vara passiv och bara se på andra hundar som jobbar så är de som om hela jorden ska gå under.

En del säger att det inte går att lära en gammal hund att sitta, men de säger jag emot! Ingenting är omöjligt, det omöjliga tar bara längre tid. Det sitter säkert långt inne för Dacke att kunna slå av och ta de lugnt vid passivitet men jag vet att det finns där och om man jobbar tillräckligt länge och har tålamod så kommer jag att kunna förbättra honom på detta.. SKAM DEN SOM GER SIG!!

Så igår åkte vi iväg till klubben för att träna lite med Sharpe och Dacke hade 100% passivitet på schemat. Sharpe skötte sig galant, vi tränade bland annat närsök, lite nöjes apportering, stadga, passivitet och jaktfoten..  och under denna tiden som vi var ute på appellplanen så satt Dacke bunden vid passiva stolpen, vilket inte var populärt, gud vad han tyckte synd om sig själv.  Sen så kom det lite folk till klubben som skulle ha möte och att de inte fick gå fram och hälsa på honom var mer något som han inte kunde acceptera riktigt… Han gnydde, skällde, morrade och allmänt fjantade sig. Det känns som om detta är en  ”tonårs period” han testar hela tiden nya metoder och börjar med saker som han aldrig gjort tidigare.. Dacke var med ett ”A barn” när han var mindre men nu vet de fasiken vad han fått för sig. Han har alltid haft det jobbigt vid hundmöten osv. men igår så blev han ju tokig med för att de kom människor med som INTE hälsade på honom plus att han bara fick sitta där. Blev lite paff måste jag säga, men jag struntade i hans fasoner och la min energi på den lilla istället. Efter haft en berg och dalbana i sin stress så tog det cirka 1 timme och 20 minuter, sen så började Dacke ge upp helt och hållet.. Han fattade att han inte kom någonstans med sitt beteende och började ge upp(lugna ner sig) då hände det.. Jag kopplade loss honom och vi åkte tillbaka hem, till min förvåning fick jag se att byns hundgrupp hade samlats för att träna och vi hakade på dom, Dacke hamnade åter igen på passivitet och Sharpe följde med mig på lite passiv miljöträning.. Efter ytligare trettio minuter där så åkte vi hem till huset och när väl hundarna kom in i huset så gick de raka spåret och la sig på golvet och där låg dom tills jag väckte dom för mat…

Så man kan nog trots allt påstå att det blev/var en lyckad träning igår.. fortsättningsvis idag så ska här tränas jaktfot och PASSIVITET! 

 

 "Calmness leads to reward"

 

Shapre  med ankan..

 

 

 

"ja ja, jag sätter mig väl ner en stund på och håller tyst!"

 

, 

 

 

 

 

Sommarlov

Kategori: Allmänt

Sommarlovet börjar dra sig mot sitt slut för hundarna här hemma nu. Precis som förra året så har Dacke och nu även Sharpe haft en liten längre tid av ”lov” de har med andra ord bara fått vara hundar, ingen träning, inga ”krav” utan bara massa lek, bus och avslappning. För deras del börjar detta dock dra sig mot sitt slut nu, hösten är vare sig man vill det eller ej på väg och det är bara några veckor kvar tills vi börjar valpkursen samt Rallylydnad och nosarbete..

Helgen som varit har varit fullspäckad för lilla Sharpe.. Vi var iväg på goldenspecialen och hade miljöträning. Detta var ju verkligen en upplevelse för sig… Sharpe klarade av miljön super bra och kunder utan problem varva ner. Men gisses vilken miljö för WT… det var kalhygge med djupa raviner och stationerna låg väldigt tätt intill varandra, hundarna hade mycket liten marginal på sina stationer. Gick de för långt så var de inne på nästa stations område. Sen hade de inget vidare system de var super lång kö på vissa stationer och dessa köer varade i timmar!!! Detta var ju inte så farligt för en annan som bara var publik men jobbigt för de som skulle tävla och prestera bra. Sen hade vi även möjligheten att kolla på ett B-prov. Också himla intressant, för även om man inte är där än så har man även något att se framemot samt att man får lite mera kött på benen.


I söndags så hade vi träning ute hos den ena av uppfödarna, denna dag var så oerhört givande!! Fast än att valparna bara är lite över fyra månader så är de super duktiga. Vi tränade bland annat stadga, passivitet, närsök och inkallning. Även om vi inte ska träna något vidare nu första året så är detta super bra saker som man kan börja träna in hunden på redan nu! Passivitet är verkligen A och O i ett hundarbete… Det är så lätt att ha för bråttom och hamna i fallgropen, mao en hund som inte kan varva ner utan lägger ut all sin energi på allt och inget! Vilket som sedan leder till att när den väl ska pristera så finns det ingen energi till det hela….  

 

Så fram tills att de andra träningarna påbörjas så kommer nu de flesta dagarna bestå av att kunna varva ner och bara vara... Vilket som Dacke kommer tycka är SUPER jobbigt, men förhoppningsvis så kan man lära "en gamla hund att sitta" det gäller bara att ha tålamod!! plus att när Sharpe börjar sin valpkurs så vet jag en till som kommer följa med och få "äran" att titta på ;) 

 

"ja mamma, jag ser dig! ser du det.."

utforskar den döda fågeln som han sedan fick äran att bära omkring på :)

Sharpe på WT-miljö-träning! 

 

 

Bus med systeryster..

 

 

 

 

Som fisken i vattnet..

Kategori: Allmänt

Då värmen verkligen tycks ha kommit till våran svenska sommar så var vi iväg till sjön för att ta ett svalkande dopp. När jag och Sharpe var i väg på WT träningen så berättade de vikten av att hunden inte ska tveka vid vattnet. Det är mao viktigt att träna olika i gångar i olika miljöer för hunden ska vara van och inte tveka för att hämta hem en apport, för vid tvekan av att de väljer en annan väg eller inte vågar hoppa i så glömmer de sedan vart dummyn eller fågeln landade och då kan den gå förlorad. Så igår när vi var vid min allt i allo sjö så gick hundarna i från vass, större stenar och gräs. Vassen var inget som de tvekade i där emot så var det lite krabbigt att ta sig fram i så Sharpe kom på att man kan simma tillbaka till mig och invänta att Dacke kommer närmare så att han kan ta följe med honom igen. Stenarna/berget var inget konstigt, de var som två jojoar. Sen kom gräset, det var ett område där vattennivån gått upp så pass att sjökanten var precis vid gräset Dacke sprang som en gasell ner i sjön men Sharpe viste inte riktigt hur han skulle göra, så istället för att välja gräset så sprang han åt sidan och ”klättrade” ner för en lite större sten till sjön istället. Men på tillbaka vägen till land så sprang han upp vid gräset direkt efter Dacke. Och även om det inte är något att bry sig om då han fortfarande är valp så gav jag mig inte fören han vågade gå i ifrån gräset.

 

Jag tycker det är en fin balansgång det där med ledarskap. Valpar ska givetvis få vara valpar men kraven måste ändå komma och reglerna ska sättas. Jag brukar tänka tillbaka på hur det var när Dacke var valp (vilddjur) visserligen så kan man inte jämföra Sharpe och Dacke då de är två helt olika individer med olika gener. Men de har ändå visa likheter, jag har inte (än så länge, peppar peppar!!) haft någon större tvist med dom när jag nyttjar mitt ledarskap, utan när jag säger ifrån så visar de att de förstått att det var fel. Och jag kan bara hålla mina tummar över att Sharpe kommer vara som Dacke när han blir unghund. Dacke har aldrig testat mig på det sättet att gjort sina egna äventyr, han hade en period när han var nästan året vid inkallning att han skulle ”bara” lukta lite här borta och sedan här med sen kan jag komma till dig om någon minut. Annars har han alltid varit lyhörd och gör allt för att göra mig glad, så jag hoppas att Sharpe kommer bli likadan..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Simmar som en bäver, och trivs som en fisk! 

Summering av helgens bravader…

Kategori: Allmänt

Fredagen avslutades med Rallylydnads tävling i Sävsjö.. Gick över min förväntan, tvivlen var inte på Dacke utan mer på mitt kom ihåg av banan samt hur mina tävlingsnerver skulle reagera. Domaren som kombinerat ihop banan var en stor dyrkare av de så kallade tysksvängarna. Vi hade start nummer nio och efter att ha tittat på de föregående så kändes det som att vi inte hade så mycket att förlora.. Huvudsaken var ju att vi kom över 70 poäng(vilket som klassas som godkännande poäng för att kunna tillgodoses vid förflyttning till nästa klass). I Rallylydnad ska man ha minst tre stycken tävlingar där poängen är över 70 för att få flytta upp från nybörjarklassen. I alla fall så gick vi banan och Dacke var först lite okoncentrerad och la ganska mycket märke till dofterna och de andra som tittade på. Men efter att ha gjort först momentet så var de som om han vaknade till för sen var det han och jag genom hela banan.. Det blev en del sniffningar och sträckt koppel (hatar detta med kopplet!) men i slutändan så landade vi på 87p!! :D Himla roligt och vi/jag var väldigt nöjda när vi åkte hem..

 

Tidigt på lördagsmorgon så klev jag och Dacke upp i ottan för att brygga kaffe, packa bilen och ta en kiss runda innan det var dags att hoppa in i bilen och styra söder över ner mot Falkenberg.. Tävling nummer två stod på agendan. Resan till Falkenberg gick som en dans, det var när vi skulle hitta till klubben som problemet kom. Då jag själv tyckte att klubbens beskrivningar med alla dessa förbaskade rondeller till höger och vänster lät oerhört krabbigt så förlitade jag mig på min telefon. (sickenblås!) Så för att göra en lång historia kort så lyckades vi till slut anlända till klubben och i tid vilket jag sa för mig själv ”att en gång har man oftast råd att åka fel.. inte TRE!!!” (vem kunde tro att man skulle behöva köra på en cykelväg för att komma till en HBK?! INTE jag i alla fall..) väl på plats efter att vi anmält oss som närvarande så började spänningen.. tankar runt hur banan kommer se ut samt hur ”duktiga” min motståndare kommer vara… 40 minuter senare var det dags för banvandring, och vid en utav spiralerna vänster så säger domaren ”Och här kommer ytligare en spiral vänster, jag älskar vänster svängar som ni kommer märka, de är så bra, för då måste hunden jobba med bakdelen.” kan meddela att jag hade fått en sten hård klump i magen efter att fått se banskissen som innehöll oerhört mkt vänster svängar(vilket är en av våra svagheter!) och att sedan domaren förklarade sin kärlek till svängarna gjorde det INTE lättare… Med start nummer fem så hann jag kolla på ett par innan det var dags att värma upp de var mycket duktiga och utförde momenten bra utom svängarna som var alldeles för stora (enligt mig) En sväng i rallylydnad ska helst inte vara större än en tallrik, deras var som en picknickfilt ibland. Efter att fått avdrag dagen innan på sträckt koppel gjorde jagmitt yttersta till att inte få det nu.. ISTÄLLET så tar Dacke till nosen och sniffar på det mesta PLUS att vid en tysksväng så chokar han mig så jag gapar till..Dacke gör något han aldrig brukar göra.. han gick på fel sida skylten!! :O Men som tur var så sket jag i det och tänkte snabbt sak samma nästa moment kommer sitta som handen i handsken. När alla grupper hade genomfört banan så kom summeringen, och med tanken på våra ”fel” vi hade så var jag glad om vi ens skulle få 70p. Hör och häpna vi landade på 89!! :D Och när jag hämtade protokollet av domaren så berömde hon mina svängar och sa att min hund hade en bra bakdelskontroll, däremot tyckte hon jag skulle öka tempot lite. Men det spelade inte någon roll jag hade redan blivit en halv meter högre.. Så efter att rastat hunden bar det iväg hemåt igen!

Sen kom söndagen.. Denna dag var uppspikad med valp/familjeträff! Jag och Sharpes systers ägare drog iväg ut mot de småländska skogarna för att få vara med förra kullen när de hade apporteringsträning. Vilken givande dag detta var, hundarna fick socialisering, skotträning och passivitetsträning, medans vi fick ALL information man kan tänka sig samt svar på våra frågor.. Även om man inte är där för att börja träna än så är det alltid skönt med kött på benen. Sharpe och Vilja hade det trivsamt då de låg i buren under passiviteten och passade på att busa skiten ur varandra när vi släppte ut dom (taktik!). Vi fick även en bra övning att göra med våra valpar som handlar om att lära in signalen närsök. Samt en extra betoning på vad vi fortfarande ska och kommer få träna på gällande signaler och allt runt om. Det var även väldigt roligt att få träffa förra kullens hundar som nu var över året och hade börjat visa sina talanger. Vilka hundar! De var så duktiga för sin ålder och hundarna precis som vi ägare hade nog lika roligt hela dagen och jag tror jag talar för både två och fyrbenta när jag säger att huvudet var full proppat med information så man kände sig helt slut när man kom hem.

 

Det var i alla falla som sagt en mycket lyckad helg! Vi har haft lite små träningarna med signalträning med Sharpe och tränat lite rally med Dacke (under promenaderna) annars så har vi tagit det lugnt nu efter helgens bravader. Men nu infaller det lite ledighet så det börjar bli dags för lite simträning där olika ”igångar” förekommer (Vi fick det betonat att det är viktigt att försöka lära hunden att gå i vattnet var som helst inte bara från stranden till exempel. Utan är det massa vass eller ris så ska det inte spela någon roll, utan hunden ska bara i och hämta hem apporten.. oavsett täräng).Vi ska även Fortsätta med lite rally moment samt signalträningar för dem båda.

 

 

Så söta dom är när de ligger med sina tassar likadant.. 

 

 

 

 

  

Nerverna som var av ”stål” blir till asplöv.

Kategori: Allmänt

Det är nu mindre än en vecka kvar tills vi åker på våran allra första tävling i rallylydnad.. Vi har haft mycket träning av våra positioner och de där förbaskade vänster svängarna. Sist vi var iväg så gick det himla bra när vi var på klubben.
 
Dacke gjorde ett mycket bra jobb och var lyhörd på mina kommandon. På onsdag så är det ett litet upp till bevis som gäller… Då ska vi bygga en bana som vi inte sett innan och ha den utanför klubbområdet (mao ny miljö) och då gäller det att ”bambi-varvet” (som man alltid har) inte kommer först denna gången. Jag måste försöka se det som min kompis säger att se varje moment som en egen del.. Går det ”skit” på till exempel det ena momentet så gäller det att släppa det och se framåt… Får hoppas på en bra bana utan massa vänster svängar och ”krusiduller”..
 
Fast å andra sidan som min gamla klasskompis sa… ”De ska gå som de ska gå..” Vi kan inte göra mer än att göra vårat bästa.. huvudsaken är att man har roligt.. Sen är det klart att det är roligt om man får många poäng men hamnar vi på minus så är det inget att göra åt. Men som titeln avslöjar så har jag tidigare inte varit så nervös för detta men efter att fått veta mitt startnummer (9 på fredagen och 5 på lördagen) så inser jag verkligen att det snart är dags och HERRIGUD, HUR SKA DETTA GÅ?!

 
 
 

"Vi ska alltid vara vänner för evigt!"

Kategori: Allmänt

 
PUSS på dig kompis <3 
 
 
Sådan förebild, sådan hund.. ;) 

Kärt återbesök..

Kategori: Allmänt

Längst fram så har vi våra vänner… Lika intressanta som sist. 




 
 
Där har vi dom igen våra tvåfotade fjäderfän.. 
 
 
Gjorde samma övning som jag gjorde första gången vi stötte på dessa duvorna längs denna vägen. Sharpe gick lös som han själv ville och Dacke gick fot intill mig. Båda hundarna skötte det galant men visade ett stort intresse när de flaxade iväg ut mot skogen... när hundarna lugnat sig lite efter att duvrna flugit sin väg, så kom kommandot de väntat på... 

HOPP OCH LEK! 
 
 
 
 
 

Efter Solsken så kommer det tyvärr ibland regn..

Kategori: Allmänt

Igår hade vi en mycket lyckad eftermiddag på klubben. Dacke och jag tränade rallylydnad tillsammans med dem andra i gänget och Sharpe satt vid bilen och tittade på. Jag måste medge att jag själv tycker detta är oerhört optimalt för både Dacke och Sharpe..  Sharpe får en super bra träning av passivitet att se på när andra hundar jobbar och är omkring honom, som jag tidigare nämnt så gör han det super bra med! Han har inget emot att vara en bit ifrån oss och bara titta på.. Ibland är de klart det händer att han får lite långtråkigt men istället för att påkalla uppmärksamhet så lekar han lite med sin tygtrasa eller gräsmattan. Men så länge han är tyst så lägger jag mig inte i det.. När alla genomfört en banan så brukar vi sätta hundarna på passivitet och gå igenom svårigheter, frågor samt ge feedback. Ibland så hämtar jag Sharpe och låter han sitta med oss under fikat och ibland så går jag bara bort till honom och belönar honom med en godbit och kelar lite. Sen är det back on track till passiviteten och de andra hundarna är åter på banan. Sharpe fick även en lekkompis igår, en utav de som är med i gänget och tränar hade med sig sin son som passade på att leka och busa med Sharpe lite och jisses vad de brände ut massa energi. Så när vi väl begav oss hemåt igen tre timmar senare så hade jag två mycket trötta hundar bak i bilen.

Idag så har mina älskade hundar har varit som små yrväder så kan utan tvekan säga att förmiddagen har varit full av regn både efter deras äventyr och bokstavligtalat. Dacke har varit så lost idag, när jag kallar in honom har han bara flummat, vilket gör mig måttligt frustrerad. I vanliga fall brukar han vara klockren när man kallar in honom. Men idag sitter inte alla indianer i kanoten.  Som ”tur var” lyckades jag visa mitt missnöje av att han inte lyssnade INNAN han hann vända och komma mot mig. När vi sedan gick hemåt så var han väldigt lyhörd och lyssnade på allt. Sen när jag kom hem släppte ag åter igen hundarna på tomten och till min överraskning så var han likadan igen, det var nästan så att han trodde att när jag sa KOM så var det bara den lilla hunden jag menade… Sickenblås för honom, samma sak (igen), jag hann att visa mitt missnöje innan han valde att komma till mig. Sen när jag sa att han fick hoppa och leka så hade några indianer kommit tillbaka till kanoten han lyssnade super bra och följde med mig vart jag än gick… Försvann jag runt huset så var han snabbt efter för att ha koll på mig. Så får hoppas att de blir lite bättre nu när vi ska ut om en liten stund. Vanligtvis så brukar han vakna till efter att jag sagt till honom på skarpen. Ibland har ju hundarna dåliga dagar precis som oss… 

 

 

Introduktion av jaktträning NKL.

Kategori: Allmänt

Igår så fick jag möjligheten att hänga med Flatte-klubben på deras årliga sommarträff.  Så närvarade under en kurs som handlade om jaktträning där Maria Jogeland var instruktör. Hon ledde en grupp på åtta ekipage och visade enkla övningar bland annat, markeringar(enkla och dubbla) samt linjetagning. Även om vi inte är där med Sharpe att det är dags att börja träna honom på detta, så har jag en del övningar jag kan göra med Dacke samt att jag har lite mer kött på benen inom detta. Maria var en väldigt bra instruktör, hon tog det lugnt och var super duktig på att förklara. Så denna dagen var utan tvekan mycket givande.

Det var även roligt att se hur alla hundarna jobbade, Under första övningen så kändes det som om alla uppträdde som om det var tävling.. Så Maria betonade Berömmet är A och O i träning när hunden gör rätt. Det måste vara roligt, annars försvinner kämpar glöden i apporteringen.  Jag håller fullkomligt med henne, vad är vitsen att träna med sin hund om man inte berömmer den utan bara för att man är på kurs så ska man uppträda som om man är på tävling..

Jag fick även en hel del bra tips om hur man kan träna in signalen närsök med hjälp av mat/godisskålar och lika så när det gäller linjetagning. Men som sagt vi är ju inte där än med Sharpe, han lever fortfarande sitt underbara valpliv och stormtrivs med det. Så nu ska jag ta och renskriva övningarna som hon visade igår (om jag nu lyckas tyda mina kråkor på blocket.) och bege mig till skogen för att låta mina favoriter få springa av sig <3 

Rallylydnad med löptik...

Kategori: Allmänt

Häromdagen så var vi iväg alla tre till klubben.. Rallylydnad stod på schemat för Dacke och för Sharpe var de passivitet (som vanligt när vi är vid klubben). Och till våran fördel så hade vi en löptik med i vårat gäng. Just i NBK, så startar löptikar sist när det gäller tävling. Men längre upp i klasserna så startar de lite var som i tävlingen och då om hunden inte klarar av att låta bli frestelsen av löptiks-doften så får man avdrag. Så detta var en ypperlig träning för mig och Dacke (även om vi inte kommer utsättas för dessa situationer just nu). I början var det super svårt för honom att hålla fokuset, dofterna var svåra och energin var laddad på max.. Men efter att haft en ”bambi-varv” så gick det bara bättre och bättre sen. Men det märktes på honom att det var svårt, när vi hade passivitet och pratade igenom banan så hade Dacke svårt att koppla av och gnydde och var lite ”orolig”. Sharpe som var bunden vid bilen, levde livet! Han pendlade mellan att titta och studera oss när vi tränade och powernap, han var så duktig.

Det är inte så lätt med dofter och frestelser under banan. Men det är en oerhört bra träning. Nu är det bara ungefär 14 dagar kvar tills våran första tävling. Ska bli så roligt och intressant att äntligen få bege sig ut på tävlingsbanorna. Dacke har mycket att ge och är väldigt duktig samt lyhörd. Vi ska även iväg till klubben ikväll en vända för att träna dessa förbaskade vänstersvängar!! Och fortsatt passivitet med den lilla…  

 

Simträningen = påbörjad!

Kategori: Allmänt

Igår så åkte jag och Sharpe för att träffa Vilja (hans syster) och hennes matte i Värnamo. Resan dit gick super bra, väl framme vid ”Hamburger Hill” så mötte vi upp Vilja och hennes matte för att sedan köra vidare till hundbadet.  Detta var deras första möte, sedan de lämnade uppfödaren. Sharpe var som vanligt ganska framåt och bjöd gärna upp till lek medans Vilja var lite osäker och tyckte nog att Sharpe var lite för på. Det tog dock inte många minuter fören det var fullt ös medvetslös och Vilja verkligen besvarade hans lek. De hade super roligt längs vägen när vi gick bort mot hundbadet rätt var det var gick de bredvid oss sen på två röda befann de sig i det långa gräset och brottades. Väl borta vid hundbadet så fortsatte leken och de busade och hoppade. Sen hände det som vi båda hade hoppats på.. VALPARNA BÖRJADE BADA!!!

Det var nog inte så planerat egentligen utan det blev nog bara så. Men efter att de varit i och plaskat lite så fans det ingen hejd på det.  Vi fick även sällskap vid hundbadet av en Sheltie hane på ett år som var med och lekte/badade. Efter att de tagit sitt premiär dopp så offrade vi oss att gå i vattnet lite för att motivera valparna till att vilja vara i och svalka sig lite. Sharpe var helt omöjlig, (han gör allt för godis!) Vilja passade med på att bada men tvekade lite på slutet, (tyckte nog det var kallt). Båda valparna och unghunden var super duktiga och hade så roligt & vi med för den delen! Efter att de busat vid stranden en lång stund så  körde vi lite koppelträning tillbaka till bilen. Sen begav vi oss tillbaka till ”hamburger Hill” för att få lite mat i oss. Perfekt träning av passivitet. Sharpe utförde ett mycket bra jobb genom att bara sitta/ligga vid sidan om mig och vänta medans vi andra åt. Jag känner mig så stolt över att ha en sådan underbar individ! Både han och hans syster är två helt underbara hundar och det kommer verkligen bli Golden eliten av dom!  Det var även intressant att ha båda valparna på samma plats.. Saker som man tidigare uppmärksammat som skillnader mellan dom blev nu mycket tydligare.  

Som valptestet visade så är de lika på vissa punkter medans de är varandras olikheter. Så jag tror att när det gäller träningen sen så kommer vi att få jobba mycket mer på det som faller sig självfallet för systern och vise versa.  Dagen var i alla fall mycket lyckad och Dacke som hade haft några valpfria timmar var oerhört glad över att få träffa sin ”jobbiga bror” och mig igen när vi var hemma igen.  Sharpe hade nog verkligen ”time of his life” han var mer eller mindre helt däckad hela kvällen sen när vi kom hem. 

 

Mitt lilla sjöodjur! :))

De tre vildjuren..

 

Vilja och Sharpe busar i gräset... 

 

En mycket nöjd vovve efter flera timmar med syrran :)) 

 

 

 

En novell om besöket hos Dr mullvad…

Kategori: Allmänt

Under förmiddagen åkte jag in till stan med Sharpe för att ta ett drop-in besök hos Dr mullvad. Bilresan in gick super bra, Sharpe satt så lugnt och stilla på sin sida av buren. Väl framme hos veterinären så tänkte jag att han skulle få kissa innan vi gick in, men sickenblås.. Jag tycker det är ganska komiskt detta med valpar som ska utföra sina behov på annan ’mark’. I nio fall av tio när jag är ute med Sharpe så kissar han nästan ALDRIG någon annan stans än här hemma. Han håller sig alltså hela rundan som vi går för att sedan komma tillbaka hem hit för att utföra sina behov..  Men gav honom ett försök i alla fall till att kunna kissa, men det hade han inte något intresse av.  Så vi gick in, anmälde oss att vi var här och sen satte vi oss i väntrummet och väntade på våran tur.. Det var inte så mycket folk eller hundar när vi kom dit men efter att vi suttit några minuter så small det till. Himmel och pankaka vad folk, hundar och katter det kom (tur att vi kom dit som vi gjorde), Sharpe visade stort intresse för omgivningen inspekterade det som rörde sig, mellan varven vände han sig mot mig, duttade på mitt ben och viftade på svansen lite extra. Tror nog han själv tyckte att det var roligt att vara där bland allt folk samt att han tyckte nog att han var duktigt (vilket han absolut var!).

När vi satt där och väntade så var det var en hund som kom fram till oss. Den andra hunden var kopplad i ett flexikoppel och ägaren hade tydligen glömt att hunden kan gå linan ut, UTAN att han märker det… så på två röda var den andra hunden framme vid oss… Sharpe tyckte bara det var roligt, men jag blev lite irriterad så knuffade bort den andra hunden och tittade lite surt på ägaren.. Till min förvåning (eller inte!) så bara flinade han och gick vidare.. Anledningen till att jag blev lite irriterad på den andra ägaren var för att jag tycker man kan ha lite koll på sitt djur när man är på ett sådant ställe. Skulle det hända att hunden visar intresse och går fram till någon annan utan att man hinner reagera, så tycker jag att man kan tillägga ett ”OJ, förlåt!” istället för att flina! Jag är så trött på KORKADE hundägare som INTE har vett och etikett innanför pannbenet… Suck…

I alla fall när det väl blev våran tur så följde Sharpe snällt med mig i kopplet fram till vågen… Han fattade dock inte att han skulle gå på den utan tyckte att det räcker väl med framtassarna bara… När han väl var på vågen så landade han på 11 kg. Och djurvårdaren sa det var en rejäl valp det, 11 kg.. Jag tänkte tyst för mig själv ”-Jaa, det är ju inte någon liten Chihuahua jag har i kopplet”. Sen kom vi in till rummet där vi skulle få vänta en stund till innan veterinären skulle komma och ge sprutan.
Djurvårdaren sa då till mig att:
 ’han verkar inte vara så rädd för detta..’
’Nä och tur är det sa jag… Jag har haft samma tur med min andra hund hemma igen av dom visar någon rädsla för att åka till veterinären…’
minuterarna innan veterinären kom tyckte nog jag var med dryga än vad Sharpe tyckte. Jag var ju även lite nojig över att han skulle kissa inne. Han hade fullt upp med att kolla in omgivningen och försöka lukta på ALLA dofterna han kunde hitta. Sen efter att han luktat lite så slog av han sin motor la sig vid mina fötter och låg där tills veterinären kom in.

 

Inte för att framstå som skrytsam nu, men vilket beröm jag fick av veterinären.. hon blev helt såld på honom.. hon tyckte han var helt underbar och jätte fin både i kropp och päls.. Hon skojade med mig och sa

- Gud så söt han är, det gör väl inget om han följer med mig hem istället?
- Jo det gör det svarade jag snabbt jag vill inte bli av med min lilla Sharpe.
-Nä jag förstår det svarade veterinären, vilket underbar valp du har.

Sharpe gick igenom hennes snabb undersökning och sa inte ett ljud när sprutan kom. Att stå uppe på bordet var inte heller några problem han tyckte bara det var spännande. Svansen gick som en propeller på honom hela tiden.  Jag kunde inte låta bli att skryta lite om min valp som är så unik så berättade lite snabbt om hans föräldrar och veterinären svarade då att:
 - Vad roligt för dig lila valpen, tänk vad fåglar du kommer få hämta..

Jag måste medge att jag verkligen sög åt mig av allt beröm hon gav honom..  Så jag tror jag var lika glad som Sharpe när vi gick ut där ifrån rummet.  Väl framme vid receptionen så skulle jag betala för besöket och fick då en kvinna med hennes två barn bakom mig. Släppte kopplet och påsarna som jag fick av veterinären för att ta fram plånboken och samtidigt som jag pratar med hon som sitter på andra sidan disken så hör jag hur mamman och barnen börjar prata om min hund och frågade hu gammal han är. Efter att jag svarade henne på frågan så hör jag hur hon står och säger: ”-Gud så söt han är, oj oj oj, vilket söt liten valp, jaa lilla valpen, lilla lilla valpen..” måste medge att jag till slut tänkte men snälla människa ge dig. Självfallet så blev Sharpe intresserad av vad dom höll på med när de pratade sådär till honom så han vände sig mot dom och viftade på sin svans och då gick de fram till honom och hälsade på honom klappade och pratade med honom och en av hennes söner försökte lära honom vacker tass.. (För att tillägga hände allt detta under tiden som jag försökte betala för besöket) så jag tröttnade lite till slut så jag sa till Sharpe att nu räcker det och avvisade honom ifrån dom och då först fattade mamman vinken att oj vi kanske inte fick…

Folk får gärna hälsa på mina hundar MEN så vitt jag har lärt mig så ska man ALLLTID fråga om man får.. jag menar det är inte undra på att det inte går att träna vissa saker i detta landet då dessa människor finns.. jag har gjort detta med Dacke många gånger nämligen att han INTE ska få hälsa på alla han möter men lik förbannat finns det människor som bara går fram säger ”får jag hälsa?” och innan jag hinner svara är de hos hunden.. Som sagt folk får gärna hälsa och andra hundar med men jag har lärt mig att man frågar och ber om ursäkt IFALL något blir 'fel'.. Men tydligen så är det inte alla som är uppfostrade på det sättet.

”Det finns bara en bokstav för personer som du… Och det är U!”

Annars så gick besöket som sagt U.A. Ska bli roligt och se hur det går med Dacke om ett par vekor när det är dags för hans besök hos Dr Mullvad... 

Sharpe i väntrummet.. 

Ensamhetsträning..

Kategori: Allmänt

Har haft en del ensamhets träning med hundarna och måste säga att till min förvåning så går det oerhört bra! (peppar peppar!) De klarar att vara själva ett par timmar utan att riva rummet.. Vi har även passat på att dela lite på hundarna från varandra.. För ett par dagar sedan och under kvällens gång så tränade vi hundarna på att vara utestängda i köket medans vi satt i vardagsrummet.  Dacke och Sharpe turades om att vara med oss i vardagsrummet. Så när den ena av dem var inne hos oss var den andra själv ute i köket. Även här i denna situationen så fann sig hundarna väldigt bra. Detta är självklart väldigt lätt för Dacke då han är van sedan tidigare.  Sharpe hanterade med situationen bra, tror han har börjat förstå att det inte lönar sig att gnälla för det är ingen som kommer tillbaka om han inte är tyst..  

Vissa kanske tycker att hunden alltid ska vara med i alla situationer.. Men jag tycker det är rätt skönt att kunna stänga av dem ifrån vissa rum ibland.. Hundar är flockdjur och vill helst vara med ibland oss. Men i vissa situationer så är det rätt bra om man tränat hunden på att vara ifrån sin flock lite. Det kan vara att man till exempel  får besök av någon som är livrädd för hundar.. Då är det för mig en självklar sak att hundarna inte behöver vara i samma rum , utan de får så snällt vänta i ”sitt rum” de behöver ju som sagt inte alltid vara med i centrum samt hälsa på alla.  Jag tror även att dessa övningarna skapar en bra grund till passivitet ifrån oss människor. Som jag nämnde i ett tidigare inlägg så tycker jag det är viktigt att till exempel kunna lämna den andra hemma eller binda den vid en stolpe medans jag går iväg och gör något annat osv.

Tänk vad veckorna går… Imorgon är det dags för mig och Sharpe att åka in till stan för ett besök hos Dr. Mullvad..  uppföljning kommer! 
 
 

Spontant duvtest under promenaden..

Kategori: Allmänt

..Igår hände något som jag blev glatt överraskad över att få se.. Var ute och gick en liten runda på eftermiddagen med hundarna längs en grusväg. Efter att genomfört lite koppelträning så släppte jag hundarna lösa för att få springa sig.. Längre bort så får jag syn på två duvor som sitter längs kanten och tänkte då snabbt att äntligen får vi ett guld läge att träna Dacke och se vad Sharpe får för sig att göra när han ser fåglarna. Så när vi började närma oss fåglarna kallade jag in Dacke och bad honom gå fot och Sharpe gick fritt följ runt om oss. Sen var ögonblicket där, hundarna fick syn på fåglarna.

Dacke blev ganska triggad av att se fåglarna på så nära håll utan att få springa fram för att utforska samt jaga upp dem, men efter ett par korrigeringar så höll han sig fint vid min sida. Men han tyckte det var oerhört jobbigt och frustrerande (märktes på hans kroppsrörelser) Men han yttrade inte ett pip ifrån sig alls under tiden som fåglarna var framför oss eller vid sidan.  Han uppförde sig väldigt väl och var lyhörd.  Efter en stund så släppet jag på fotpositionen och hade lite fritt följ istället vilket som funkade mycket bra . Så fort som jag uppmärksammade att fåglarna blev för stor lockelse så korrigerade jag honom, han inföll sig snabbt vid sidan om mig igen och visade klart och tydligt att han förstod mitt budskap.

Sen har vi den nya stjärnan Sharpe… När han fick syn på fåglarna första gången stannade han upp och bara synade dem när de gick där i små cirklar och pickade i marken.  Sen efter en liten stund så gick han lite närmare satte sig och bara kollade på dem. Efter någon minut så tyckte fåglarna att vi var lite närgångna så de flaxade till och förflytta sig några meter längre fram på vägen..  Och så här höll fåglarna på en bra stund tills de till slut gav upp och flög iväg helt och hållet.  Han var så lugn och stabil under detta lilla ’testet’,  duvorna kunde gå ganska nära honom när han satt och tittade på dem. Samtidigt som han visade ett stort intresse av fåglarna klarade han sig verkligen att hålla sig i skinnet och uppföra sig. Denna valpen är som sin syster en riktig guldstjärna!  

Vi fortsatte våran lilla promenad en bit till och svängde av in mot skogen lite.. När vi sedan vände för att gå samma väg tillbaka så satt till min förvåning duvorna på samma ställe igen! Så där fick vi ytligare ett träningstillfälle.  Måste berömma mina hundar de var väldigt duktiga på att vara lugna och passiva när jag stannade upp ganska nära duvorna. Känslan jag hade när vi var på väg hemåt efter denna händelse gjorde mig på ett mycket gott humör och oerhört stolt..

 



Syns kanske lite dåligt men de två gråa prickarna längre fram är duvorna som sedan höll oss sällskap en bit på promenaden..(första mötet)
 

Full koll på fåglarna... (första mötet)


Sharpe pendlade mellan att ha koll på fåglarna & att komma in till mig för att checka av.

 
 
Såhär gick vi mot slutet, fåglarna först, sen Sharpe, Dacke och sist jag med kameran så klart ;) 

"Meningen var att jag skulle uppföra mig.."

Kategori: Allmänt

 
"MEN!!!"

 
"..Det fanns alldeles för många andra alternativ…" 
 
 
 
 

Hundar hjärta skogen är lika med SANT!

Kategori: Allmänt

Var ute på förmiddagen med hundarna och gick en liten runda.. Gick upp mot skogen och när vi väl kom dit så släppte jag dom löse och bara vandrade in i skogen.. Viken fart de hade! Dacke var som värsta leoparden medans Sharpe hade fullt upp i att ha koll vart Dacke sprang samt lukta på alla kottar stenar kvistar och grenar, för att inte tala om att gnaga på alla pinnar han hittade..  Efter att de fått utforska området några minuter så vände vi tillbaka hem och hundarna var så nöjda! Slocknade direkt när vi kom hem i sina sängar.. 

Gårdagen var förresten så oerhört lyckad… Sharpe var jätte duktig på att vara passiv och titta på medans vi tränade med de andra hundarna och Dacke var med super duktig både på rallyt och passiviteten Det var en sådan lyckad kväll igår! :)) Det enda som Sharpe hade svårt för var när han var bunden i kopplet.. Men satt han i bilen var han tyst som en mus och bara kollade på oss. Får träna lite på att lämna honom bunden. Han tyckte inte alls det var roligt när jag stod över koppellängden ifrån honom.. Det var som om han menade att ”HALLÅ!!! Du glömde mig här borta!!” :))   Samtidigt är detta en 11 veckors valp så klart de tycker synd om sig själva! Dacke har varit likadan.. Men det är aldrig för sent/tidigt att öva… Allt handlar bara om att det blir i måttliga mängder…
 
”Bättre med fem minuter varje dag, än en timme i veckan..”
 


Pinnar är livet!!

Här framhävs hans långa ben hyfsat bra!
 
 
 
Måste ha koll på vart Dacke tog vägen! 

Liten blir stor..

Kategori: Allmänt

Kan inte fatta det… Sharpe är redan uppe i 9,4 kg nu och börjar få sin vuxen päls, han har som små ulltussar på sidorna där valpfjunet håller på att släppa.  Benen har stuckigt iväg av en rasande fart, han ser så rolig ut när kroppen är liten och kort men benen är långa.. Precis så var det med Dacke när han var liten, det första man la märkte till som ändrades var benlängden.  Det ljusa börjar även försvinna lite i Sharpes päls och han börjar bli mer ”guldig” nu (så söt).

Det märks även på honom att han börjar tycka att trädgården är rätt tråkigt… Han vill ut och utforska världen, så har börjat ta lite korta promenader både ensamma och med varandra. Jag tycker det är rätt viktigt att träna hundarna var och en då och då. Även om de har roligast tillsammans så kan det vara skönt och behövligt både för dom och mig att bara vara ute utan den andra hunden. Jag har träffat många hundmänniskor som säger att de måste ta med sig den andra hunden med för den klarar inte av att vara själv . ”De” kallar det för svartsjuka, jag kallar det för separationsångest och det problemet vill jag absolut inte ha hos mina. Jag vill ha självständiga hundar som klarar av att vara ensamma och koppla av utan att den andra är där.  Givetvis är detta svårt och jobbigt nu då Sharpe är så liten men vi har gjort lite små övningar där vi ”särat” på dom och aktiverat dom en och en. Och de fixar det utan problem..

Senare i eftermiddag så ska vi besöka mormor samt åka till klubben för att Sharpe ska få träna passivitet och Dacke rallylydnad! :))




Skönaste sovställningen ever… 

Finns det hjärterum...

Kategori: Allmänt


Denna helgen har varit fullspäckad av massa familjemys och arbete för min del (vilket som varit positivt för husse och valpen då de skapat en närmare relation), det är alltid lika underbart när man kommer hem från att varit borta, denna glädjen de visar är helt oslagbart! Både Dacke och Sharpe är som två kokta makaroner och viftar från nosen enda ut i svansspetsen <3

Vi har även haft miljöträning DELUX i helgen!! En hel del bilåkning, aktivering i störtregn, varit på äventyr i mosskogen och ÅSKA!! (usch).  Trots kraftiga läten av åskan så visade Sharpe inte någon rädsla, han reagerade och tittade sedan på Dacke som var lugnet själv(mycket gott föredöme!). Han börjar även vänja sig vid timmerbilarna som åker förbi vårat hus dagligen. Alcatazz (hundgården) börjar även inte vara så jobbigt att vara i längre, jag ”råkade” nämligen få nog av honom i fredags… Han var helt hopplös, skrek/skällde i ett. Spelade inte någon roll om han såg mig eller ej, så jag kunde inte hålla mig till slut utan vände mig mot honom och betonade verkligen att han skulle hålla tyst och sluta med dumheterna… Så tro det eller ej men efter det blev han tyst och var en lång stund efter hans utbrott. Så efter att visat mitt missnöje så har han uppfört sig där inne (ljudmässigt i alla fall). Där emot så har han vant en vana från sin älskade mor… GRÄVA!! Hahaha han är för rolig… Lämnade de själva i Alcatazz (hundgården) en vända idag då jag cyklade till apoteket för att köpa avmaskningsmedel (redan dags nu när de blir 11 veckor, nästa vecka är det besök hos Dr. Mullvad som gäller) och när jag kom hem för at släppa ut dom så hade han grävt i gruset fått fram marktäcksduken under och dragit i den och lekt med.. Som tur var för min del, så sprang han fram till duken och busade med den när jag var vid den för att skrapa tillbaka gruset igen. Så lyckades ta honom på bar gärning och kunde fya honom. Vilken min han fick, hans ögon tittade på mig som att ”aha oops, förlåt! Trodde jag fick leka med den.” Sen kom fram till mig igen och pussade mig i ansiktet ungefär som om ”du är väl inte arg??”.
Nu i eftermiddag så ska vi ha lite kloklippning och vardagslydnad. Det är så roligt när han fattar mitt budskap och försöker göra det som jag ber honom om. Det som han dock har svårast för är ligg, ibland fattar han, men andra gånger så bara glor på min hand och hoppar upp med tassarna för att döda den (söta hund!) Så dags att sätta fart! 


.

Så finns det stjärterum...

Underbara valptid :))

Kategori: Allmänt

Tänk vilken vardag den lilla har.. Ett liv just nu fyllt av lek/bus, mat/’godis’, sällskap, massa sömn, lite träning och en familj som älskar honom<3  Det är så underbart när vi är ute och han får göra sina behov, leka och utforska omvärlden. Ni skulle bara veta vad roligt det är med långa grässtrån eller bollar som rullar. Jag måste skryta lite över lilla valpen… Han är så duktig! För att bara varit hos oss sen i söndags så har han verkligen anammat mycket av det som vi försöker lära honom. Han finner sig väldigt bra till situationen och våran vardag här hemma (kanske att det är för Dacke är så gott exempel? Monkey see, monkey do.)

Valpsången vi hade i bilen har förresten tvärslutat. Vi åkte en liten vända ner till sjön igår då det var så fint väder. Han pep lite när jag hoppade in i bilen med efter att jag bad honom lägga av så sa han inte ett pip, varken dit eller hem.  Har även testat honom lite när bilen varit parkerad på tomten. Lämnat honom i bilen själv, gått iväg och tränat lite rallylydnad med Dacke (då har vi varit utom synhåll för Sharpe), men inte någon sång då heller.. Den känslan man får när valpar/hundarna gör som man vill att de ska göra är oslagbar (känner mig så stolt)!

Även att få titta i munnen är inga problem nu, han öppnar  utan problem sin mun så jag får titta  på tänderna osv utan att han försöker fly eller ’bita’.  Där emot så tycker han verkligen inte om hundgården… Han går gärna in i den och är gärna där men om dörren stängs och hundarna där inne ensamma så dröjer det några minuter innan Sharpe får ångest och börjar föra oljud. Så detta är något som vi får träna lite på, vill ju kunna ha honom i hundgården med. Dacke tyckte dock inte heller om hundgården i början, förstår inte varför egentligen. Men han hade ett litet personlighetsryck just då, efter att träffat många andra hundar som uppförde sig som vildar (monkey see monkey do!) Fast med lite tålamod och träning så slutade han ’gråta’ och tycka synd om sig själv där inne och trivs nu istället väldigt bra där. Så skam den som ger sig, ingenting är ju omöjligt, det omöjliga tar bara lite längre tid..

Dacke och Sharpe :))

Dacke har gått och lagt sig i Sharpes valpsäng, någon storlek för liten men tydligen är den mysigare ;)




Cowabunga!!

Kategori: Allmänt

Livet som Sharpe är nog ganska så underhållande, det märks att Dacke inte är van över att ha en liten hund här hemma nu.. För så fort vi busar lite med Dacke så är Sharpe där och springer mellan hans ben och vill vara med, detta resulterar i att Dacke mer eller mindre stuttsar som en liten gasell för att inte trampa på honom, haha!

 

Dacke och Sharpe har väldigt bra samspel mellan varandra, de bjuder gärna upp till lek men kan utan problem vara passiva och verkligen koppla av.. Vi tog en biltur igår där Sharpe fick sitta bak i buren för första gången, Sharpe uppskattade nog inte lika mycket som Dacke att åka där bak (eller om det var radion han försökte sjunga med i?) I alla fall så hade vi inte valpsång hela tiden utan han tystnade emellanåt efter att fått några hyssningar till sig.. Dacke var som vanligt satt och tittade ut på allt som passerade precis som om han var på city sightseeing.  Ska bli roligt och se hur länge han kommer att sjunga sin valpsång för oss i bilen..


Passade även på att ha lite ’omvårdnad’ igår på kvällen. Kloklippning, kolla munnen och öronrengöring stod på schemat.  Båda framtassarna gick utan några större problem(han ryckte lite i dem men inget mer) sen när jag skulle ta de bakre så tyckte han att jag var för seg och ville det skulle vara färdigt. Tyvärr för honom så har han fått en väldigt envis matte/husse som INTE! ger sig utan att fått det vi begär. Så efter att han demonstretat lite så gav han ganska snabbt upp och fann sig i situationen. Öronen var inga problem han låg gärna på sidan och myste. Sen kom vi till munnen, jag fick/får gärna titta på tänderna när jag lyfter på läpparna men när jag ber honom att gapa för att kunna titta i munhålan, så går det inte så bra. Precis som majoriteten av valpar tycker han det är väldigt obehagligt och gör allt han kan för att komma undan (valpar i ett nötskal). Men sickenblås för Sharpe, jag segrade till slut och när han slutade att både försöka åla sig ifrån mig och låta så kom godis belöningen..

Sharpe är i full gång att hoppa efter Dacke som leker med bollen..