Veckan som varit har bestått av ett par mycket givande träningstillfällen. Sharpe och jag tränade med hans mamma och morfar en liten snabbis i torsdags kväll, blev introducerade till linjetag och klockan.. Sen i söndags var det jaktträning DELUX i Jönköping.. Både Dacke och Sharpe följde med när vi i söndags åkte upp till en av uppfödarna för att träna vidare bland annat linjetag, jaktfot, stopsignal, söka hemåt osv. I jämförelse mellan Sharpe och Dacke så var Sharpe alla gånger den som ”uppförde sig bäst”. Det är så oerhört drygt när Dacke ska göra allt annat än det man ber honom.. Saker som han innan har fixat är mer eller mindre bortblåsta..
LYSET ÄR TÄNT MEN DET ÄR INGEN HEMMA!!
Vet att detta är en mognads process och då jag aldrig haft ”problem” med honom tidigare får jag ALLT nu!! Det svåraste av allt är det där berömda tålamodet, det är så lätt att bli irriterad och sur när man vet att de brukar kunna och allt som hunden gör är att KISSA och LUKTA!! GAAH!! Tålamod, tålamod…
Något som var intressant att få se var när vi skulle skicka hunden över ett dike för att ta sig till åkern där det låg ett gäng bollar utplacerade. Vi skickade över hundarna en och en och lät dom söka av området och sen komma hem med apporten. Det var så intressant att få se alla hundarnas olika taktik för att söka av området. Det var även fascinerande och givande att få se när Raja (uppfödarens hund) hämtade in sina apporter och hur lyhörd hon var på alla signalerna som föraren gav (Duktig hund!).. Man kan inte annat än drömma och längta tills man själv har fått sin hund dit.
Var iväg en vända igår på förmiddagen med hundarna och hade med mig några bollar för att träna lite Sharpe var som en klocka.. Lyckades till och med göra en del av klockan, han var ute på grönområdet letade efter boll, jag blåste stop och Sharpe satte sig ner sen skickade jag honom åt höger och blåste strax efter närsök och poff så hittade han bollen (YES!!). Dacke där emot ja jag vet inte om jag ens behöver kommentera det?? Ska nog kalla honom för Kiss och Lukt hunden under en period nu istället, men skam den som ger sig.. Det ska nog kunna bli hund av honom med.. Gäller bara att vi backar ett par steg nu och börjar repetera från ruta ett (igen)..
Hundarna har verkligen fått visat upp sina bästa sidor denna helg då de varit med mig på delkurs två inom ämnet hund. Dacke fick följa med mig i lördags och jisses vad duktig han var, kan dock ärligt säga att det var jobbigt (för min del) strax innan lunch. Dacke pendlade mellan att koppla av och tycka det var pest och pina i att inte få hälsa på alla som satt där inne (hund som människa). Lunchen kom och Dacke fick en time out i bilen, medans jag passade på att äta. Efter att diskuterat lite med han som håller i kursen så beslöt jag mig för att låta honom vara med sista delen av dagen med (han skötte ju sig faktiskt oerhört bra!) och KORS I TAKET!! Dacke ”sov” till och med till slut!
Sharpe fick följa med på söndagen och Dacke fick stanna hemma.. Detta var ju med ett äventyr för sig (positivt menat!) Sharpe var lika klockrent som vanligt, han hade inget svårt för att koppla bort alla andra hundarna/människorna. Där emot var han emellanåt ganska kelig och tyckte inte alltid att det var så roligt att jag bara satt och lyssnade. Men sa jag till honom att nu räcker det så la han sig ner med en djup suck och fortsatte vara i sitt ”off-läge”. Väl ute så brände vi ut all energi med hopp & lek samt lite apportering. (Duktiga valp!) Jag måste verkligen berömma honom, 6 månader och så oerhört klockren i att kunna vara passiv. Det gör mig så stolt!
Så när vi väl kom hem efter söndagens äventyr så kände jag mig så oerhört nöjd! Jag är så stolt över mina hundar! Vi klarade helgen utan problem och Dacke du tar alla pris denna helg! Ska bli roligt att se hur det går/blir till helgen när vi ska åka upp till uppfödaren och träna apportering, håller tummarna för tur med vädret och lyckat resultat..
Veckan som varit har bestått av en hel del berikning, bland annat: apportering, sök, lek och matberikning.
Gällande apporteringen så har Sharpe fått visa sina kunskaper och vi har utökat avståndet på enkelmarkeringarna. Han har än så länge påvisat en god stadga och klarar utan tvekan av att vara passiv även i stökiga situationer. Dacke har pendlat från att vara 100% på G till 65% på Ö, fast det har inte spelat så stor roll. Visst att när han är 100% så blir jag super glad och stoltast på jorden medans när han är på 65 % Så tänker jag ”Åhh! Suck, gör om och gör RÄTT!” sen vet jag inte om det är för att jag har vant mig (gällande hans beteende) eller att jag skaffat mig mer tålamod. Men i vilket fall så har vi vuxit tillsammans som ett team alla tre..
Sökområdena har blivit lite större och varieras med godis och dummies alt. bollar. Sharpe fungerar som en klockan när han vet vad han ska göra, han behöver en liten påminnelse innan varje start av sökning att det ligger något ute på det området som jag nyss var på. Och lika så gällande Dacke, jag brukar göra en retning (få uppmärksamheten över att jag har något) och sen kastar eller så släpper jag det, går tillbaka och skickar. Efter att gjort denna övningen så utökar vi svårighetsgraden, antalet saker att hämtas ökar och området blir större. Denna ”gren” är något som båda mina hundar älskar, de får springa som ”idioter” och leta efter saker som jag har slarvat bort och nu vill ha tillbaka.
Det roligaste jag vet som vi gjort denna veckan är att vi utvecklat matberikningen, när vi utfodrat hundarna så har vi skapat lite olika utmaningar för dom. De har alltså inte bara fått maten i skålen utan det har legat ”konstiga” saker i eller på skålen. De har verkligen fått använda knoppen för att ta reda på hur de ska gå tillväga för att komma åt maten, som ligger under till exempel handduken eller kastrullocket. Vi har även slängt ut det på gräsmattan, ibland löv, och mellan stubbar/sly, det är så roligt att se när hundarna arbetar för att försöka komma åt maten. Så nu gäller det att försöka få igång hjärnkontoret på nya utmaningar gällande matberikningen. Tror att kvällsmaten kommer i en handduk..
Även om man inte kan/borde jämföra Dacke och Sharpe så går det inte att låta bli.. På ett sätt så skiljer de sig som dag och natt samtidigt som de är kopior i vissa lägen. Båda är ju retriever så det där med att bära är ju något som de båda inte kan leva utan. Gällande lydnaden så är Sharpe lika duktig som Dacke var i den åldern (6 månader). Så jag kan ju bara hoppas att Sharpe fortsätter på denna stigen och blir som Dacke lydnadsmässigt. När vi satt gränserna (vad som är rätt och fel) så har Sharpe lärt sig lika snabbt som Dacke, man har bara behövt säga till ett par gånger sen sitter det där att det ”inte är okej”. Sen Har ju Sharpe något som jag önskade att Dacke hade mer, ett tydligt OFF-läge. Sharpe har så lätt för att bara sitta tyst och glo(inte behöva jobba) medans Dacke har så mycket svårare för detta. Trots att han är en retriever så har han inte fattat att han ska vara tyst och kunna stänga av snabbare än vad han gör. Sen så ska man knappt förvänta sig detta nu i hans mentalstånd även om jag knappt törs säga det så kanske att det börjar ljusna lite. Men som en klok man sa i helgen ”ljuset i tunneln kan lika gärna vara tåget som kommer”, så man ska nog inte ropa hej fören man hoppat över ån.
Det känns som om jag skryter när jag berättar om mina hundar, men jag är oerhört stolt över dom. Mina hundar är givetvis inte felfria, men när de gör ett jobb/en uppgift och kanske inte utför den felfri men ändå lyckas, så har vi som team ”vunnit”, för vi fixade det tillsammans. Trots att Dacke är i sin period så skulle jag aldrig lämna honom hemma eller byta ut honom för det. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så kan han reta gallfebern på mig MEN han är en av mina bästa pelare i livet. Vi är ett oerhört bra team ihop och när han väl förstår vad jag vill så gör han oftast allt han kan för att se/göra mig glad. Vi har fortsatt att dela på hundarna här hemma, dels för att de ska få ”stå på egna ben” samt att för att Dackes ”dumheter” inte ska smitta. Jag måste medge att jag är/varit lite chockad över hans beteende i vissa lägen, saker som han ALDRIG gjort tidigare har han vid enstaka tillfällen gjort nu. Han hade vid ett tillfälle en konsert i bilen när jag var ute och gjorde en sökruta och slängde ut dummies. Efter att vi haft lite delade meningar om vad tyst och lägg av betyder så lyckades jag till slut få honom att sluta låta och uppföra sig som jag önskade. Det svåra när det gäller hundlydnad är tålamod.. Ingenting kommer gratis, utan man måste arbeta för att få fram det resultat man vill ha. Det känns som om vissa hundägare tror att de ska via postorder senare kunna beställa ett USB minne med lite data som gör valpen/unghunden/hunden till en ”färdig” hund. En hund gör alltid bara det som den får fördel i att göra. Vissa säger att hunden inte blir det man göra den till, jag kan till viss del instämma med detta, man kan inte alltid styra hur hunden blir, MEN du kan försöka påverka den lydnadsmässigt och på det sättet styra lite mer över vissa beteenden.
