teamalcatazz

Som fisken i vattnet..

Kategori: Allmänt

Då värmen verkligen tycks ha kommit till våran svenska sommar så var vi iväg till sjön för att ta ett svalkande dopp. När jag och Sharpe var i väg på WT träningen så berättade de vikten av att hunden inte ska tveka vid vattnet. Det är mao viktigt att träna olika i gångar i olika miljöer för hunden ska vara van och inte tveka för att hämta hem en apport, för vid tvekan av att de väljer en annan väg eller inte vågar hoppa i så glömmer de sedan vart dummyn eller fågeln landade och då kan den gå förlorad. Så igår när vi var vid min allt i allo sjö så gick hundarna i från vass, större stenar och gräs. Vassen var inget som de tvekade i där emot så var det lite krabbigt att ta sig fram i så Sharpe kom på att man kan simma tillbaka till mig och invänta att Dacke kommer närmare så att han kan ta följe med honom igen. Stenarna/berget var inget konstigt, de var som två jojoar. Sen kom gräset, det var ett område där vattennivån gått upp så pass att sjökanten var precis vid gräset Dacke sprang som en gasell ner i sjön men Sharpe viste inte riktigt hur han skulle göra, så istället för att välja gräset så sprang han åt sidan och ”klättrade” ner för en lite större sten till sjön istället. Men på tillbaka vägen till land så sprang han upp vid gräset direkt efter Dacke. Och även om det inte är något att bry sig om då han fortfarande är valp så gav jag mig inte fören han vågade gå i ifrån gräset.

 

Jag tycker det är en fin balansgång det där med ledarskap. Valpar ska givetvis få vara valpar men kraven måste ändå komma och reglerna ska sättas. Jag brukar tänka tillbaka på hur det var när Dacke var valp (vilddjur) visserligen så kan man inte jämföra Sharpe och Dacke då de är två helt olika individer med olika gener. Men de har ändå visa likheter, jag har inte (än så länge, peppar peppar!!) haft någon större tvist med dom när jag nyttjar mitt ledarskap, utan när jag säger ifrån så visar de att de förstått att det var fel. Och jag kan bara hålla mina tummar över att Sharpe kommer vara som Dacke när han blir unghund. Dacke har aldrig testat mig på det sättet att gjort sina egna äventyr, han hade en period när han var nästan året vid inkallning att han skulle ”bara” lukta lite här borta och sedan här med sen kan jag komma till dig om någon minut. Annars har han alltid varit lyhörd och gör allt för att göra mig glad, så jag hoppas att Sharpe kommer bli likadan..

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Simmar som en bäver, och trivs som en fisk! 

Summering av helgens bravader…

Kategori: Allmänt

Fredagen avslutades med Rallylydnads tävling i Sävsjö.. Gick över min förväntan, tvivlen var inte på Dacke utan mer på mitt kom ihåg av banan samt hur mina tävlingsnerver skulle reagera. Domaren som kombinerat ihop banan var en stor dyrkare av de så kallade tysksvängarna. Vi hade start nummer nio och efter att ha tittat på de föregående så kändes det som att vi inte hade så mycket att förlora.. Huvudsaken var ju att vi kom över 70 poäng(vilket som klassas som godkännande poäng för att kunna tillgodoses vid förflyttning till nästa klass). I Rallylydnad ska man ha minst tre stycken tävlingar där poängen är över 70 för att få flytta upp från nybörjarklassen. I alla fall så gick vi banan och Dacke var först lite okoncentrerad och la ganska mycket märke till dofterna och de andra som tittade på. Men efter att ha gjort först momentet så var de som om han vaknade till för sen var det han och jag genom hela banan.. Det blev en del sniffningar och sträckt koppel (hatar detta med kopplet!) men i slutändan så landade vi på 87p!! :D Himla roligt och vi/jag var väldigt nöjda när vi åkte hem..

 

Tidigt på lördagsmorgon så klev jag och Dacke upp i ottan för att brygga kaffe, packa bilen och ta en kiss runda innan det var dags att hoppa in i bilen och styra söder över ner mot Falkenberg.. Tävling nummer två stod på agendan. Resan till Falkenberg gick som en dans, det var när vi skulle hitta till klubben som problemet kom. Då jag själv tyckte att klubbens beskrivningar med alla dessa förbaskade rondeller till höger och vänster lät oerhört krabbigt så förlitade jag mig på min telefon. (sickenblås!) Så för att göra en lång historia kort så lyckades vi till slut anlända till klubben och i tid vilket jag sa för mig själv ”att en gång har man oftast råd att åka fel.. inte TRE!!!” (vem kunde tro att man skulle behöva köra på en cykelväg för att komma till en HBK?! INTE jag i alla fall..) väl på plats efter att vi anmält oss som närvarande så började spänningen.. tankar runt hur banan kommer se ut samt hur ”duktiga” min motståndare kommer vara… 40 minuter senare var det dags för banvandring, och vid en utav spiralerna vänster så säger domaren ”Och här kommer ytligare en spiral vänster, jag älskar vänster svängar som ni kommer märka, de är så bra, för då måste hunden jobba med bakdelen.” kan meddela att jag hade fått en sten hård klump i magen efter att fått se banskissen som innehöll oerhört mkt vänster svängar(vilket är en av våra svagheter!) och att sedan domaren förklarade sin kärlek till svängarna gjorde det INTE lättare… Med start nummer fem så hann jag kolla på ett par innan det var dags att värma upp de var mycket duktiga och utförde momenten bra utom svängarna som var alldeles för stora (enligt mig) En sväng i rallylydnad ska helst inte vara större än en tallrik, deras var som en picknickfilt ibland. Efter att fått avdrag dagen innan på sträckt koppel gjorde jagmitt yttersta till att inte få det nu.. ISTÄLLET så tar Dacke till nosen och sniffar på det mesta PLUS att vid en tysksväng så chokar han mig så jag gapar till..Dacke gör något han aldrig brukar göra.. han gick på fel sida skylten!! :O Men som tur var så sket jag i det och tänkte snabbt sak samma nästa moment kommer sitta som handen i handsken. När alla grupper hade genomfört banan så kom summeringen, och med tanken på våra ”fel” vi hade så var jag glad om vi ens skulle få 70p. Hör och häpna vi landade på 89!! :D Och när jag hämtade protokollet av domaren så berömde hon mina svängar och sa att min hund hade en bra bakdelskontroll, däremot tyckte hon jag skulle öka tempot lite. Men det spelade inte någon roll jag hade redan blivit en halv meter högre.. Så efter att rastat hunden bar det iväg hemåt igen!

Sen kom söndagen.. Denna dag var uppspikad med valp/familjeträff! Jag och Sharpes systers ägare drog iväg ut mot de småländska skogarna för att få vara med förra kullen när de hade apporteringsträning. Vilken givande dag detta var, hundarna fick socialisering, skotträning och passivitetsträning, medans vi fick ALL information man kan tänka sig samt svar på våra frågor.. Även om man inte är där för att börja träna än så är det alltid skönt med kött på benen. Sharpe och Vilja hade det trivsamt då de låg i buren under passiviteten och passade på att busa skiten ur varandra när vi släppte ut dom (taktik!). Vi fick även en bra övning att göra med våra valpar som handlar om att lära in signalen närsök. Samt en extra betoning på vad vi fortfarande ska och kommer få träna på gällande signaler och allt runt om. Det var även väldigt roligt att få träffa förra kullens hundar som nu var över året och hade börjat visa sina talanger. Vilka hundar! De var så duktiga för sin ålder och hundarna precis som vi ägare hade nog lika roligt hela dagen och jag tror jag talar för både två och fyrbenta när jag säger att huvudet var full proppat med information så man kände sig helt slut när man kom hem.

 

Det var i alla falla som sagt en mycket lyckad helg! Vi har haft lite små träningarna med signalträning med Sharpe och tränat lite rally med Dacke (under promenaderna) annars så har vi tagit det lugnt nu efter helgens bravader. Men nu infaller det lite ledighet så det börjar bli dags för lite simträning där olika ”igångar” förekommer (Vi fick det betonat att det är viktigt att försöka lära hunden att gå i vattnet var som helst inte bara från stranden till exempel. Utan är det massa vass eller ris så ska det inte spela någon roll, utan hunden ska bara i och hämta hem apporten.. oavsett täräng).Vi ska även Fortsätta med lite rally moment samt signalträningar för dem båda.

 

 

Så söta dom är när de ligger med sina tassar likadant.. 

 

 

 

 

  

Nerverna som var av ”stål” blir till asplöv.

Kategori: Allmänt

Det är nu mindre än en vecka kvar tills vi åker på våran allra första tävling i rallylydnad.. Vi har haft mycket träning av våra positioner och de där förbaskade vänster svängarna. Sist vi var iväg så gick det himla bra när vi var på klubben.
 
Dacke gjorde ett mycket bra jobb och var lyhörd på mina kommandon. På onsdag så är det ett litet upp till bevis som gäller… Då ska vi bygga en bana som vi inte sett innan och ha den utanför klubbområdet (mao ny miljö) och då gäller det att ”bambi-varvet” (som man alltid har) inte kommer först denna gången. Jag måste försöka se det som min kompis säger att se varje moment som en egen del.. Går det ”skit” på till exempel det ena momentet så gäller det att släppa det och se framåt… Får hoppas på en bra bana utan massa vänster svängar och ”krusiduller”..
 
Fast å andra sidan som min gamla klasskompis sa… ”De ska gå som de ska gå..” Vi kan inte göra mer än att göra vårat bästa.. huvudsaken är att man har roligt.. Sen är det klart att det är roligt om man får många poäng men hamnar vi på minus så är det inget att göra åt. Men som titeln avslöjar så har jag tidigare inte varit så nervös för detta men efter att fått veta mitt startnummer (9 på fredagen och 5 på lördagen) så inser jag verkligen att det snart är dags och HERRIGUD, HUR SKA DETTA GÅ?!

 
 
 

"Vi ska alltid vara vänner för evigt!"

Kategori: Allmänt

 
PUSS på dig kompis <3 
 
 
Sådan förebild, sådan hund.. ;) 

Kärt återbesök..

Kategori: Allmänt

Längst fram så har vi våra vänner… Lika intressanta som sist. 




 
 
Där har vi dom igen våra tvåfotade fjäderfän.. 
 
 
Gjorde samma övning som jag gjorde första gången vi stötte på dessa duvorna längs denna vägen. Sharpe gick lös som han själv ville och Dacke gick fot intill mig. Båda hundarna skötte det galant men visade ett stort intresse när de flaxade iväg ut mot skogen... när hundarna lugnat sig lite efter att duvrna flugit sin väg, så kom kommandot de väntat på... 

HOPP OCH LEK! 
 
 
 
 
 

Efter Solsken så kommer det tyvärr ibland regn..

Kategori: Allmänt

Igår hade vi en mycket lyckad eftermiddag på klubben. Dacke och jag tränade rallylydnad tillsammans med dem andra i gänget och Sharpe satt vid bilen och tittade på. Jag måste medge att jag själv tycker detta är oerhört optimalt för både Dacke och Sharpe..  Sharpe får en super bra träning av passivitet att se på när andra hundar jobbar och är omkring honom, som jag tidigare nämnt så gör han det super bra med! Han har inget emot att vara en bit ifrån oss och bara titta på.. Ibland är de klart det händer att han får lite långtråkigt men istället för att påkalla uppmärksamhet så lekar han lite med sin tygtrasa eller gräsmattan. Men så länge han är tyst så lägger jag mig inte i det.. När alla genomfört en banan så brukar vi sätta hundarna på passivitet och gå igenom svårigheter, frågor samt ge feedback. Ibland så hämtar jag Sharpe och låter han sitta med oss under fikat och ibland så går jag bara bort till honom och belönar honom med en godbit och kelar lite. Sen är det back on track till passiviteten och de andra hundarna är åter på banan. Sharpe fick även en lekkompis igår, en utav de som är med i gänget och tränar hade med sig sin son som passade på att leka och busa med Sharpe lite och jisses vad de brände ut massa energi. Så när vi väl begav oss hemåt igen tre timmar senare så hade jag två mycket trötta hundar bak i bilen.

Idag så har mina älskade hundar har varit som små yrväder så kan utan tvekan säga att förmiddagen har varit full av regn både efter deras äventyr och bokstavligtalat. Dacke har varit så lost idag, när jag kallar in honom har han bara flummat, vilket gör mig måttligt frustrerad. I vanliga fall brukar han vara klockren när man kallar in honom. Men idag sitter inte alla indianer i kanoten.  Som ”tur var” lyckades jag visa mitt missnöje av att han inte lyssnade INNAN han hann vända och komma mot mig. När vi sedan gick hemåt så var han väldigt lyhörd och lyssnade på allt. Sen när jag kom hem släppte ag åter igen hundarna på tomten och till min överraskning så var han likadan igen, det var nästan så att han trodde att när jag sa KOM så var det bara den lilla hunden jag menade… Sickenblås för honom, samma sak (igen), jag hann att visa mitt missnöje innan han valde att komma till mig. Sen när jag sa att han fick hoppa och leka så hade några indianer kommit tillbaka till kanoten han lyssnade super bra och följde med mig vart jag än gick… Försvann jag runt huset så var han snabbt efter för att ha koll på mig. Så får hoppas att de blir lite bättre nu när vi ska ut om en liten stund. Vanligtvis så brukar han vakna till efter att jag sagt till honom på skarpen. Ibland har ju hundarna dåliga dagar precis som oss… 

 

 

Introduktion av jaktträning NKL.

Kategori: Allmänt

Igår så fick jag möjligheten att hänga med Flatte-klubben på deras årliga sommarträff.  Så närvarade under en kurs som handlade om jaktträning där Maria Jogeland var instruktör. Hon ledde en grupp på åtta ekipage och visade enkla övningar bland annat, markeringar(enkla och dubbla) samt linjetagning. Även om vi inte är där med Sharpe att det är dags att börja träna honom på detta, så har jag en del övningar jag kan göra med Dacke samt att jag har lite mer kött på benen inom detta. Maria var en väldigt bra instruktör, hon tog det lugnt och var super duktig på att förklara. Så denna dagen var utan tvekan mycket givande.

Det var även roligt att se hur alla hundarna jobbade, Under första övningen så kändes det som om alla uppträdde som om det var tävling.. Så Maria betonade Berömmet är A och O i träning när hunden gör rätt. Det måste vara roligt, annars försvinner kämpar glöden i apporteringen.  Jag håller fullkomligt med henne, vad är vitsen att träna med sin hund om man inte berömmer den utan bara för att man är på kurs så ska man uppträda som om man är på tävling..

Jag fick även en hel del bra tips om hur man kan träna in signalen närsök med hjälp av mat/godisskålar och lika så när det gäller linjetagning. Men som sagt vi är ju inte där än med Sharpe, han lever fortfarande sitt underbara valpliv och stormtrivs med det. Så nu ska jag ta och renskriva övningarna som hon visade igår (om jag nu lyckas tyda mina kråkor på blocket.) och bege mig till skogen för att låta mina favoriter få springa av sig <3 

Rallylydnad med löptik...

Kategori: Allmänt

Häromdagen så var vi iväg alla tre till klubben.. Rallylydnad stod på schemat för Dacke och för Sharpe var de passivitet (som vanligt när vi är vid klubben). Och till våran fördel så hade vi en löptik med i vårat gäng. Just i NBK, så startar löptikar sist när det gäller tävling. Men längre upp i klasserna så startar de lite var som i tävlingen och då om hunden inte klarar av att låta bli frestelsen av löptiks-doften så får man avdrag. Så detta var en ypperlig träning för mig och Dacke (även om vi inte kommer utsättas för dessa situationer just nu). I början var det super svårt för honom att hålla fokuset, dofterna var svåra och energin var laddad på max.. Men efter att haft en ”bambi-varv” så gick det bara bättre och bättre sen. Men det märktes på honom att det var svårt, när vi hade passivitet och pratade igenom banan så hade Dacke svårt att koppla av och gnydde och var lite ”orolig”. Sharpe som var bunden vid bilen, levde livet! Han pendlade mellan att titta och studera oss när vi tränade och powernap, han var så duktig.

Det är inte så lätt med dofter och frestelser under banan. Men det är en oerhört bra träning. Nu är det bara ungefär 14 dagar kvar tills våran första tävling. Ska bli så roligt och intressant att äntligen få bege sig ut på tävlingsbanorna. Dacke har mycket att ge och är väldigt duktig samt lyhörd. Vi ska även iväg till klubben ikväll en vända för att träna dessa förbaskade vänstersvängar!! Och fortsatt passivitet med den lilla…  

 

Simträningen = påbörjad!

Kategori: Allmänt

Igår så åkte jag och Sharpe för att träffa Vilja (hans syster) och hennes matte i Värnamo. Resan dit gick super bra, väl framme vid ”Hamburger Hill” så mötte vi upp Vilja och hennes matte för att sedan köra vidare till hundbadet.  Detta var deras första möte, sedan de lämnade uppfödaren. Sharpe var som vanligt ganska framåt och bjöd gärna upp till lek medans Vilja var lite osäker och tyckte nog att Sharpe var lite för på. Det tog dock inte många minuter fören det var fullt ös medvetslös och Vilja verkligen besvarade hans lek. De hade super roligt längs vägen när vi gick bort mot hundbadet rätt var det var gick de bredvid oss sen på två röda befann de sig i det långa gräset och brottades. Väl borta vid hundbadet så fortsatte leken och de busade och hoppade. Sen hände det som vi båda hade hoppats på.. VALPARNA BÖRJADE BADA!!!

Det var nog inte så planerat egentligen utan det blev nog bara så. Men efter att de varit i och plaskat lite så fans det ingen hejd på det.  Vi fick även sällskap vid hundbadet av en Sheltie hane på ett år som var med och lekte/badade. Efter att de tagit sitt premiär dopp så offrade vi oss att gå i vattnet lite för att motivera valparna till att vilja vara i och svalka sig lite. Sharpe var helt omöjlig, (han gör allt för godis!) Vilja passade med på att bada men tvekade lite på slutet, (tyckte nog det var kallt). Båda valparna och unghunden var super duktiga och hade så roligt & vi med för den delen! Efter att de busat vid stranden en lång stund så  körde vi lite koppelträning tillbaka till bilen. Sen begav vi oss tillbaka till ”hamburger Hill” för att få lite mat i oss. Perfekt träning av passivitet. Sharpe utförde ett mycket bra jobb genom att bara sitta/ligga vid sidan om mig och vänta medans vi andra åt. Jag känner mig så stolt över att ha en sådan underbar individ! Både han och hans syster är två helt underbara hundar och det kommer verkligen bli Golden eliten av dom!  Det var även intressant att ha båda valparna på samma plats.. Saker som man tidigare uppmärksammat som skillnader mellan dom blev nu mycket tydligare.  

Som valptestet visade så är de lika på vissa punkter medans de är varandras olikheter. Så jag tror att när det gäller träningen sen så kommer vi att få jobba mycket mer på det som faller sig självfallet för systern och vise versa.  Dagen var i alla fall mycket lyckad och Dacke som hade haft några valpfria timmar var oerhört glad över att få träffa sin ”jobbiga bror” och mig igen när vi var hemma igen.  Sharpe hade nog verkligen ”time of his life” han var mer eller mindre helt däckad hela kvällen sen när vi kom hem. 

 

Mitt lilla sjöodjur! :))

De tre vildjuren..

 

Vilja och Sharpe busar i gräset... 

 

En mycket nöjd vovve efter flera timmar med syrran :))